Vänsterns politiska hat slipper undan för enkelt
Under veckan som gått var det mycket som hände, även om man bortser från både regeringskris, överenskommelser (eller icke-överenskommelser, beroende på vilken partiledare man ska tro), statsministeromröstning, regeringsbildning, och Almedalstal.
Det var fortsatt oro efter mordet på en polis i Göteborg, i Stockholm sköts ytterligare en person till döds, pandemin är fortfarande ej över och i ett par uppmärksammade fall dömdes individer till provocerande låga straff för groteska illdåd.
Ändå ägnades förvånansvärt stora delar av den opinionsbildande energin, i både tidningar och på sociala medier, i stället åt att kritisera ett uttalande av Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i vilket han lyfte fram svårigheter som den misslyckade migrations- och integrationspolitiken lett till.
Kristersson anklagades för att ha yttrat sig nedsättande om invandrare som sådana, en grov feltolkning bortom gränsen till ohederlighet. I själva verket diskuterade han ett legitimt samhällsproblem som ju även till exempel Socialdemokraterna numera menar sig ta på allvar – samtidigt som flera partiföreträdare bisarrt nog själva deltog i drevet.
Bara någon dag innan Kristerssons intervju gjordes ett annat utspel – men då av en socialist, ordföranden för Vänsterpartiet i Uppsala. På Twitter skrev han skämtsamt om hur miljardärer ska brännas i ugnar. Ett i allra högsta grad förfärligt och groteskt uttalande.
Visst mötte det viss kritik. Partiets ledning yttrade sig, och någon enstaka artikel skrevs här och var. Men någon mediastorm uppstod aldrig, det var glömt lika snabbt som det dök upp.
”Ett i allra högsta grad förfärligt och groteskt uttalande.”
Förvisso är det viss skillnad på en partiledare och en lokal ordförande. Men samtidigt gäller det ordföranden för partiet i en av Sveriges största städer. Och medan Kristerssons uttalande adresserade ett legitimt problem och vantolkades, var den senares utspel ett grovt övertramp som inte på något sätt gick att missförstå.
Det framstår onekligen som att det finns olika måttstockar beroende på ideologisk hemvist.
Vederbörande tycks inte heller ha uttryckt ånger över det hela. Han tog visserligen bort sin tweet, eftersom den ”tydligen var [...] illa formulerad”. ”Tydligen”? Föraktfulla skämt om att bränna folk – en illa formulering?
En svala gör ingen sommar, och ett helt parti bör ej dömas för vad en enskild företrädare sagt. Men det är ett återkommande mönster med smaklösa och hatiska utfall från representanter på vänsterkanten. Ta bara de återkommande fallen med antisemitismen inom SSU i Malmö. Och på Twitter går det att finna en hel skara av vänstersympatisörer som delar ut digitala ryggdunkningar för orden om att bränna rika.
För inte ens en månad sedan skrev denna ledarsida om hur, enligt en enkätundersökning från bland annat Lunds Universitet, det politiska näthatet domineras av bland annat vänstern. Något som nu gjort sig påmint.
Man kan fråga sig hur det kommer sig. En inte orimlig hypotes är att den marxistiska teorins tal om klasskamp också bland åtminstone vissa nutida företrädare och medlemmar faktiskt också leder till faktiskt klasshat och avsky för politiska motståndare.
Det vilar ett tungt ansvar på både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna att hålla stången mot det politiska hat som ibland skymtar fram ur deras egna led. I en alltmer polariserad tid blir det än viktigare.
