Näthatet domineras av vänstern och SD

Alarmerande nivåer av självcensur. Det är starka ord som används av professorn i rättssociologi vid Högskolan i Halmstad, Måns Svensson, om svenskars tendens att censurera sig själva – av rädsla för att drabbas hot eller hat.

Yttranden baseras på resultaten från en ny studie gjord i samarbete mellan Lunds Universitet och Högskolan i Halmstad, beställd av Brottsoffermyndigheten. Och det är inga överord. Enligt enkätundersökningen uppger sig så mycket som sjuttio procent att de på internet har antingen avstått från att publicera sina åsikter, eller åtminstone anpassat sina publiceringar, i syfte att undvika hatiska reaktioner och hot.

Återkommande efterfrågas det en god ton i den politiska debatten, kontra de hätska nivåer som ofta kan uppnås inte minst på sociala medier. Resultaten av denna undersökning är ett kvitto på att tonläget inte bara är obehagligt, utan att det också är skadligt. Medborgare skräms till tystnad och vågar inte delta i samhällsdebatten så öppet som de skulle önska.

Denna ledarsida berörde förra månaden faran med politikerförakt; hur näthat mot politiker riskerar att undergräva medborgares vilja att delta i politiken. Något som bekräftas av denna studie såtillvida att den visar att det finns en mycket utbredd oro för att samhällsengagemang leder till en utsatthet. Näthatet är en fara för det öppna och demokratiska samhället.

En annan av de flera intressanta aspekter som undersökningen tar upp är vilka som ligger bakom kränkningar på internet. Av de som medger sig ha delat bilder eller skrivit kommentarer av kränkande natur uppger sig en förkrossande majoritet, nästan sjuttio procent, tillhöra vänsterblocket eller Sverigedemokraterna.

Störst andel utgjordes av sverigedemokrater och socialdemokrater: Tjugotre procent hade röstat på Sverigedemokraterna, tätt följt av Socialdemokraterna på nitton procent. För Miljöpartiet och Vänsterpartiet låg siffrorna på tolv respektive fjorton procent.

Det enda borgerliga parti som åtminstone närmar sig vänsterblockets lägre siffror är Moderaterna, på tio procent. Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna ligger samtliga mycket lågt: fyra, fem och fem procent. Forna Alliansen ligger alltså gemensamt på tjugofyra procent kontra vänsterblockets fyrtiofem procent.

En intressant, och markant, skillnad alltså mellan de borgerliga, vänstern, och den radikala högerpopulismen.

Det sätter fingret på en skevhet som ofta märks av i den mer offentliga debatten, där borgerliga av många framställs som särskilt framträdande när det gäller hårda tonlägen – ofta lyfter man då som exempel fram någon raljant tweet eller något utspel från enskilda politiker.

Att vissa från borgerligt håll kan gå överstyr ska det inte hymlas med.

Men vänstern har på inget sätt varit främmande för fulspel. Minns Alliansfritt Sverige, som i många år bedrev smutsiga lobbykampanjer mot borgerligheten. Eller alla de nuvarande satsningarna från socialdemokratiskt håll, som "Sverige inför framtiden” där man medvetet lägger sig på en populistisk debattnivå som man förmodligen tänker sig ska tilltala väljare som dras mot Sverigedemokraterna.

Eller för den delen ledande socialdemokratiska företrädare och vänsterskribenter som återkommande i debatter både i tv, tidningar och på sociala medier har ägnat sig åt att förminska, häckla och brunsmeta borgerliga företrädare.

Av frukten känner man trädet. Och denna frukt smakar inte gott.