Upprätthåll maktdelningen
I svallvågorna av den uppmärksammade hovrättsdomen, i vilken en 50-årig man friades för våldtäkt på en 10-årig flicka, översvämmades Justitieombudsmannen av runt 200 anmälningar. Som förklaring till varför JO inte går vidare med anmälningarna konstaterade chefsjustitieombudsmannen helt riktigt att ”domstolarna är självständiga i sitt dömande, det står i grundlagen.”
Att stå fast vid denna grundläggande princip borde vara som en ryggradsreflex. Svensk politisk debatt genom tiderna har väl sällan genomsyrats i så hög grad som i dag av frågor som demokratins väsen och dess skyddsvärde, eller vikten av maktdelningsprinciper och armlängds avstånd. Ändå är det dock återkommande så politiker av olika färger trampar i klaveret. Så även i det aktuella fallet.
Under torsdagen meddelades det att två socialdemokratiska nämndemän som hade varit med och beslutat om den friande domen har lämnat sina uppdrag för hovrätten i västra Sverige – efter samtal med Socialdemokraternas distriktsordförande i Göteborg, Mattias Jonsson, som dessutom är riksdagsledamot. Han gick därtill efteråt ut och berömde deras avgång som han kallade för ”ett klokt val”.
Plötsligt blev hela affären än mer skandalös. Även om nämndemännen nomineras av de politiska partierna är uppdraget opolitiskt. Systemet med lekmannadomarna ska inte politiseras med påtryckningar eller signaler från partierna; politiker ska hålla sina fingrar borta från domstolarna.
”Politiker ska hålla sina fingrar borta från domstolarna.”
Det är oklart exakt vad partiet har framfört till nämndemännen i fråga – Jonsson har inte velat kommentera saken offentligt – men även distriktsordförandens kommentar om deras avgång i sig är problematisk eftersom det är en form av politisk recension av domstolens agerande.
Systemet med nämndemän har mycket gamla rötter, och de fyller en viktig roll i rättsväsendet. Det var inte länge sedan som Sverigedemokraternas Richard Jomshof, ordförande i justitieutskottet, väckte uppståndelse med sin olämpliga kritik av en annan friande dom. Lika illa, eller rentav värre, är det nu inträffade. Även när domar väcker upprördhet och diskuteras av allmänheten ska inte de som utövar den dömande makten se sig nödgade eller förmås att avgå till följd av mediereaktioner eller politiska påtryckningar.
Om domare avgår på grund av reaktioner i samhället, eller oroar sig för vad politiker ska tycka om deras ämbetsutövning, är en risk att det signalerar att domare kan avsättas beroende på hur opinionen ser ut. Det vore en allvarlig försvagning av den viktiga maktdelningsprincipen.
