Annons

Reducerad plikt är vägen framåt

En alltför hög reduktionsplikt blir en börda som är svår att acceptera, men att avskaffa inblandningen av biodrivmedel vore oklokt. Sänkt reduktionsplikt är en rimlig kompromiss.
Ledare • Publicerad 9 maj 2023
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Många av Tidöpartiernas väljare har väntat på sänkta bränslepriser.
Många av Tidöpartiernas väljare har väntat på sänkta bränslepriser.Foto: PONTUS LUNDAHL / TT

Till slut kom alltså beskedet om reduktionsplikten, det vill säga den obligatoriska inblandningen av biobränsle i drivmedel. Regeringen sänker den för både bensin och diesel. Vi årsskiftet ska reduktionsplikten sänkas till 6 procent, från en nivå på 7,8 respektive 30,5 procent i dagsläget.

Om inte annat kommer man väl nu äntligen slippa de rödgrönas vid detta laget utslitna anklagelse att regeringen skulle ha brutit mot sitt vallöfte om sänkta bränslekostnader, en talepunkt som likt en trasig skiva har repeterats om och om igen.

Annons

Det blir en välkommen besparing för svenska hushåll under en ekonomiskt svår tid. En alltför högt satt reduktionsplikt gör den gröna omställningen svårare att acceptera för dem med mindre resurser. Lägre priser för drivmedel får också följdeffekter i form av lägre omkostnader för lantbrukare och transporter, vilket i sin tur kan sänka matkostnaderna längre fram. Den kan alltså få en viss inflationsdämpande effekt.

Det är dessutom en reform som har fördelen att den inte belastar den statliga budgetens reformutrymme, till skillnad från förra årets sänkning av bensinskatten.

”En alltför högt satt reduktionsplikt gör dessutom den gröna omställningen svårare att acceptera för dem med mindre resurser.”

Så visst har reformen sina fördelar. Inte undra på att även Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar håller med om att reduktionsplikten behöver sänkas. Och trots Socialdemokraternas kritik så var det samma parti som själv pausade reduktionspliktens höjning när partiet fortfarande satt i regering i somras. Reduktionsplikten har sin roll, men det har varit ett alltför ensidigt fokus på denna specifika åtgärd som Klimatpolitiska rådet påpekat.

Men det går inte att vifta bort invändningen att en sänkt reduktionsplikt – med de skadliga klimateffekter det innebär – kommer behöva kompenseras på andra sätt. Ökad elektrifiering är en viktig del i den processen, och långsiktigt en av de viktigaste. Mer fossilfri el, utbyggd laddinfrastruktur och fortsatt omställning från fossildrivna till elektrifierade bilar. Men för att nå målen till 2030 behöver man också förhålla sig till det faktum att mer än 80 procent av alla bilar i trafik fortfarande drivs på fossilt bränsle.

Här har reduktionsplikten spelat en roll i att göra den existerande bilparken grönare. Minskas reduktionsplikten kommer det behövas andra åtgärder för att minska utsläppen – klimatminister Miljöminister Romina Pourmokhtari (L) har bland annat nämnt sänkta hastighetsgränser och fler vägtullar som exempel på kompensationsåtgärder som regeringskansliet analyserar.

Att regeringen faktiskt bevarar reduktionsplikten i någon form är således välkommet, även om man kan diskutera huruvida sänkningen är för väl tilltagen. Att som Sverigedemokraterna krävde helt avskaffa reduktionsplikten hade blivit en alldeles för långtgående åtgärd.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons