Nya toner från S om kyrkan
Dagen innan trettondagsafton publicerade Kyrkans Tidning en på många sätt läsvärd intervju med Sveriges nya kultur- och demokratiminister, Jeanette Gustafsdotter (S). Frågan om kyrkans viktiga roll i samhället tas upp, samt trätofrågan om storleken på den kyrkoantikvariska ersättning som staten betalar för att kyrkan vårdar kulturarvet.
Men i ett avslöjande yttrande visar det sig att kulturministern inte verkar helt införstådd i hur samfundet är organiserat. Gustafsdotter vill att ”Svenska kyrkan ska kunna jobba utan att klåfingriga politiker lägger sig i”. Men kyrkans beslutande organ består just av politiker, och Gustafsdotter tillhör själv det parti som har flest ledamöter i kyrkomötet.
Åsikten att politiska partier inte ska lägga sig i kyrkans inre angelägenheter kan man förstås ha. Samma övertygelse bärs av mängder av kyrkligt förtroendevalda i politiskt obundna nomineringsgrupper, som menar att Svenska kyrkan bör stå fri från riksdagspartiernas inflytande.
Om det nu är så att en mycket högt uppsatt socialdemokrat också ger uttryck för den synen är det närmast banbrytande.
”Principiellt sett innebär detta att Socialdemokraterna därmed alltså dragit undan mattan för sig själva i kyrkopolitiken.”
Kanske ska även en tidigare socialdemokratisk kommentar om kyrkan ses i detta ljus. Med anledning av att den socialdemokratiska gruppen i kyrkomötet tillsammans med Centern drev igenom det så kallade apartheid-beslutet om Israel, vilket denna ledarsida kritiserade, nödgades partiets internationelle sekreterare gå ut med en dementi om att partiet som sådant ser Israel som en apartheid-stat.
Han slog fast att ”socialdemokratisk politik inte förhåller sig till beslut som tas i kyrkomötet”, och de socialdemokratiska ledamöterna i kyrkomötet ”driver en egen politisk linje”.
Principiellt sett innebär detta att Socialdemokraterna därmed alltså dragit undan mattan för sig själva i kyrkopolitiken. Tidigare har det nämligen hetat att värdet av politiska partier i Svenska kyrkan består i att väljarna redan kan vara vissa om vad partierna ifråga står för. Men som apartheidbeslutet visat, och av de officiella partikommentarerna att döma, är alltså så inte alls fallet. Partiet och kyrkomötesgruppen driver olika linjer.
Flera partier har redan lämnat kyrkopolitiken. Både Centerpartiet och Sverigedemokraterna ska utreda huruvida man ska lämna framöver. Socialdemokraterna har stretat emot, även om det även där finns medlemmar som öppet förespråkar ett tillbakadragande.
Men när det nu framkommit att partiet och dess kyrkomötesgrupp ändå driver olika linjer, till den grad att partiet har behövt distansera sig, och en av regeringens ministrar öppet menar att politiker inte ska ”lägga sig i” kyrkan kanske det kan konstateras att tiden har börjat komma ikapp även Socialdemokraterna.
