unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Hot och stök i demokratins skattkammare

Värdefull tid har gått i förlorad i strävan efter ordning på biblioteken.
Bibliotekspersonal arbetar allt mer med annat än böcker.
Bibliotekspersonal arbetar allt mer med annat än böcker.
Foto: Björn Larsson Rosvall/TT
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Avståndet mellan retorik och verklighet blir ibland absurt. I den nationella biblioteksstrategin kallas biblioteken ”demokratins skattkammare”. I verkligheten uppger 93 procent av de biblioteksanställda i enkät gjord av kulturfacket DIK att de har upplevt social oro på sin arbetsplats under de senaste två åren. Nästan hälften upplever social oro minst några gånger i månaden.

Följande händer också i skattkammaren: 83 procent av de anställda på folkbiblioteken har upplevt aggressivt beteende. 41 procent har upplevt kränkningar. Sexton procent av de kvinnliga anställda har utsatts för sexuella trakasserier eller övergrepp, i nio av tio fall från besökare. Var femte folkbibliotekarie uppger att det förekommer hot eller hotfulla situationer flera gånger i veckan eller några gånger per månad.

Visst är nivåerna av stök och hot högre i förorter, men förfallet på biblioteken är ingalunda inskränkt till storstäder. Till och med landsbygdsbibliotekarier uppger att de stöter på narkotikaförsäljning.

Allt detta hade samhället kunnat reagera mot långt tidigare. För flera år sedan belyste journalisten Paulina Neuding problemen med störningar på biblioteken när ungdomsgäng använder dem som fritidsgårdar.

För detta blev hon emellertid inte uppskattad utan tvärtom hånad och misstänkliggjord. Dåvarande högste ansvarige politiker i Stockholm, socialdemokraten Roger Mogert, härledde kraven på tysta bibliotek till främlingsfientlighet och klassförakt. Problemen bagatelliserades och bortförklarades.

Värdefull tid har gått förlorad till följd av sådan förnekelse.

Men man kommer inte ifrån att styrningen av biblioteken har bidragit till problemet. Istället för att hålla fokus på böcker och läsning har man tillhandahållit datorer och surfplattor som milt uttryckt används till annat än uppriktigt kunskapssökande.

Istället för att koncentrera sig på läsfrämjande har man med- eller omedvetet tagit på sig rollen som allmänt servicekontor. Som en svarande i enkäten säger: ”Jag vill vara bibliotekarie. Istället är jag idag bankman, försäkringskassa, arbetsförmedling och migrationsverk ... Biblioteket har blivit den sista anhalten.”

De folkvalda borde förfasas över bristen på respekt för biblioteksmiljön som visar sig i våld och trakasserier, och hörsamma de anställdas önskemål om att kunna porta besökare. Frågan på längre sikt är hur man återuppbygger bibliotek som kunskapsmiljöer, om det alls går.

Läs mer