Klassresan börjar med en kanon
För att kunna förstå innehållet i en dagstidning som denna, krävs ett ordförråd på cirka 50 000 ord. En 17-åring som inte regelbundet har läst böcker, eller blivit läst för under sin uppväxt, kan dock ha ett så litet ordförråd som 15 000 ord.
Ett allt för begränsat språk gör det svårt att delta i det offentliga samtalet. Därför är det oroande att allt fler unga lämnar grundskolan, utan att ens nå upp till en basnivå i läsförståelse.
Det var således ett i grunden gott initiativ av regeringen att tillsätta en läsdelegation, som i går presenterade sitt betänkande.
Utredningen präglas av den myndighetsprosa som kan förväntas i texter av det här slaget. Det föreslås bland annat läsfrämjandelyft för bibliotekarier, ett reviderat läslyft i grundskolan samt inrättandet av ett nationellt läsråd.
Det är reformer som skulle kunna ge resultat, men lika gärna kan komma att bli pliktskyldigt genomförda och utan större effekt.
Mer handgripligt och positivt är utredningens uppmaning till Skolinspektionen att särskilt tillse att alla skolor ger sina elever tillgång till ett skolbibliotek. Här har framför allt många friskolor brustit genom åren.
Däremot är det anmärkningsvärt att den delegation som ska främja läsande, inte berör situationen med ungdomsgäng som intar vissa folkbibliotek och skrämmer bort andra besökare.
Paulina Neuding har återkommande skrivit om dessa problem i Svenska Dagbladet. För detta har hon anklagats för att ha såväl en föråldrad tysthetsnorm, som att vara främlingsfientlig. Dumheter!
Kunskap är makt. Det förstod arbetarrörelsen som startade folkhögskolor och studieförbund för sina medlemmar. I dag har vi i stället ett utanförskap i Sverige som till stor del präglas av härkomst.
För ett barn med invandrarbakgrund som bor trångbott i ett belastat område, kan skolbibliotek och folkbibliotek vara en tillflyktsort. Om detta barn, genom en kanon, dessutom upptäcker böcker som är av särskild betydelse i vår del av världen, minskar utanförskapet för varje läst bok.
