I en ledare i Barometern (”Att biogasen floppar är inte danskarnas fel”) pekar Daniel Braw på att en del av den producerade biogasen eldas upp (facklas). Det stämmer, och det stämmer att facklingen ökade något under 2017. Men produktionen av uppgraderad gas ökade mer än vad facklingen gjorde.

Braw tycker inte att biogasproduktion bör stödjas i den utsträckning som vi gör i Sverige. Det långsiktiga målet är givetvis att biogasen ska stå på egna ben, men vi är inte riktigt där än. Som vid all teknikutveckling behövs stöd tills marknaden är redo. Så ser det fortfarande ut för vind- och solel samt för andra biodrivmedel, så ser det ut för biogasen. I takt med att efterfrågan ökar, som den gör snabbt nu inom exempelvis industrin och tunga transporter, kommer stödbehoven att minska.

Biogasproduktion är cirkulär ekonomi i sin bästa form och bidrar med många samhällsnyttor: avfallshantering, energiomställning, ren luft, nya gröna jobb på landsbygden och teknikexport. Produktionen av biogas ger även ett klimatsmart gödselmedel som kan användas till ekologisk odling. Att jämföra prislappar på bussar är ett alltför snävt perspektiv, och i sammanhanget ganska futtigt.

Samhället ska satsa pengar på att ställa om till hållbarhet och ambitionerna bör öka snarare än minska. Det aktualiseras av den senaste rapporten från IPCC, som visar att temperaturökningen förväntas gå snabbare än tidigare beräknat. Biogasen är en av de många pusselbitar som kan bidra till en nödvändig omställning. För att nå dit krävs rättvisa konkurrensvillkor och långsiktig politik – det är väl ändå rimligt.

Maria Malmkvist, vd, Energigas Sverige

Svar:

Att efterfrågan på biogas kommer att öka och behovet av subventioner minska förefaller vara en vågad prognos. Eldrift i busstrafiken är redan ett alternativ och elektrifiering av tunga transporter är fullt möjlig. Subventionsbehovet kan således komma att öka istället.