Adée har ett härligt sound – men helheten är ojämn
Adée – Call my mom
Bolag: Eget.
Bästa spår: “Call my mom”
I sina tidigare verk har Adée mestadels hållit sig till samma sound, och “Call my mom” är på många sätt likt. Med pop som grund hämtar Adée influenser från bland annat soul, r'n'b och hiphop. I det nio låtar långa albumet ger hon lyssnaren en inblick i sina tankar och känslor kring moderskap och livets olika faser. Redan i första låten, titelspåret, blir lyssnaren inkastad i hennes tankegångar kring att ha barn, men samtidigt fortfarande vara sin mammas barn. Det är en stark och rörande öppning, dessutom med en mycket smittsam refräng. De fina texterna i kombination med hennes unika röst är musikens starka sida.
Under lyssningens gång byter hon spår ett par gånger, från hiphop till soul och ibland mer alternativa inslag. Jämfört med sina två första album har Adée slipat på sitt sound. Men det finns fortfarande delar av albumet som känns malplacerade. Som låten “I like it”, där musiken plötsligt spårar ur. Från soul och råa känslor byter skivan plötsligt riktning till elektroniska syntar, förföriska texter och inklippta stönanden, som i jämförelse mest känns fånigt. Adée har ett eget och härligt sound. Men den genomgående kvalitén i “Call my mom” är ojämn, och gör därmed att helheten känns ofullständig.
