För en dryg vecka sedan intervjuade Barometern Patricia Walla-Stålbrand om Smedbyfamiljens tuffa situation. Peter Walla-Stålbrand var inlagd på infektionskliniken med coronavirus och Patricia hade flera av symptomen, samtidigt som hon var i karantän med sonen Milton, ett och ett halvt år. Sedan mådde hon ännu sämre.

– Det var som om någon ryckt bort mattan under mig. Jag blev sämre jättefort. En vän ringde ambulansen och de kom och kollade syresättningen hemma hos mig, säger hon.

Patricia Walla-Stålbrand hade ingen feber, men sprängande huvudvärk och illamående så fort hon rörde sig. Samtidigt skulle hon ta hand om Milton.

– Jag kunde inte lämna bort honom, man måste försöka få det att fungera. Mycket var på golvnivå eftersom jag inte kunde stå upp. Det var dagar då jag inte ens kunde värma en matlåda. Klämmisar med mat till Milton blev räddningen.

Under tiden hade Peter Walla-Stålbrand blivit aningen bättre, även om han fortfarande hade feber och tung andning. På torsdagen i förra veckan, efter sex dagar på infektionskliniken, skrev han ut sig själv.

– Jag skulle ha varit inlagd längre, men min fru blev jättedålig och kunde inte ta hand om vår son. Jag skrev faktiskt ut mig själv och läkaren hade förståelse för det. Jag hade aldrig gjort det annars, säger Peter Walla-Stålbrand.

Tiden på infektionskliniken var tuff för Peter. Han hade hög feber och fick syrgas för andningen. Men det värsta var huvudvärken.

– Jag hade en fruktansvärd huvudvärk och medicinen hjälpte inte. De gav mig till och med morfin, men det hjälpte bara tillfälligt.

Peter Walla-Stålbrand låg i ett eget rum och hade sparsam kontakt med vårdpersonalen. Maten serverades genom en sluss. Han orkade inte läsa eller titta på tv. Det enda han kunde göra var att ligga i ett mörkt rum och vänta på att må bättre.

Enligt läkaren råder det inget tvivel om att Patricia också smittats av coronaviruset. Nu är paret i karantän tillsammans med sin son i villan i Smedby. Någon gång om dagen går de ut en stund i trädgården så att Milton ska få komma ut.

Totalt hade Peter hög feber i tio dagar innan den började sjunka. Och sjukdomen sätter fortfarande sina spår. Peter hostar och svettas på nätterna. Tidigare i veckan fick Patricia uppsöka sjukhuset.

– Det högg plötsligt till i bröstet, jag trodde det var hjärtinfarkt. Läkaren sa att det var en infektion i bröstbenet som kan ha med viruset att göra. Jag hade sjukt ont, men blev aldrig inlagd, säger hon.

Rekommendationen är att vara symptomfria i två dagar innan man kan träffa vänner och anhöriga. Men de lämnar inget åt slumpen och kommer avvakta till minst tre symptomfria dagar.

– Det här är tio gånger värre än det sjukaste jag varit i influensa. Man känner i kroppen att man är sliten, säger Peter Walla-Stålbrand.