5:e plats – Jan-Åke Lundberg Var han bättre än Ralf?

Många håller också rent av Lundberg som den allra främste i det avseendet – möjligen Edström undantagen.

Jan-Åke kom till Kalmar FF från lokalrivalen Kalmar AIK som junior och snart började han bli att räkna med i det Kalmar FF som sakta byggdes upp för en allsvensk comeback.

1975, som 21-åring, fick han sitt stora genombrott. Gjorde 15 mål och var nyckelspelaren i det lag som slogs med – och besegrade – IFK Göteborg i striden om en allsvensk biljett. Det var Jan-Åkes skalle som såg till att KFF vann seriefinalen på Ullevi med 1–0 inför nästan 46 000 åskådare.

Under de första säsongerna i allsvenskan växte hans status och kapacitet som spelare. Förbundskaptenen ”Åby” Ericson tog ut honom till två landskamper och proffsklubbarna började snegla mot Fredriksskans.

Jan-Åke hymlade aldrig med att hans dröm var att bli proffs, men tyvärr gick den aldrig i uppfyllelse. Särskilt inte som hans långa kropp ganska snart började bli plågad av skador.

Han gjorde många gånger comeback, men gick snart sönder igen. Hans sista säsonger i allsvenskan gjorde honom aldrig rättvisa. 1983 slutade han med fotbollen, bara 29 år gammal.

Jan-Åke Lundberg är en av landets allra bästa huvudspelare genom tiderna. Inte bara att han fick huvudet på bollen – hans nickar var både hårda och välplacerade. Han hade också ett tungt skott och en fin förmåga att täcka bollen. På minuskontot stod väl hans relativa långsamhet i steget och hans skörhet i kroppen.

Jan-Åke Lundberg spelade 130 allsvenska matcher och gjorde 29 mål mellan 1976 och 1982.

I morgon: Sent lyste stjärnan