Öppet brev till kommunpolitikerna

Christel Nordgren och övrig personal på demensavdelningen Syrenen på Oxhagshemmet ,
Foto:PONTUS LUNDAHL / TT /

Kära kommunledning!

God fortsättning!

I dag har jag efter några dagars ledighet återgått till mitt kära jobb på ett äldreboende här i stan.

Under ledigheten har jag tänkt lite på "mina gamla” och hoppats att de haft en fin jul.

Det verkade som det mesta på avdelningen var som det brukar och arbetskamraterna som stått för ruljansen över julen var nöjda och sedvanligt trötta efter sina pass. Men trötta är väl de flesta efter jobbpass och jag är övertygad om att det även gäller er?

Tröttheten, den kan vi leva med.

Det jag däremot är frågande till är om vi kan leva med den budget som nu är faktum för oss i kommunen och inom SoL?

Som nyutbildad USK (undersköterska) mötte jag en verklighet som naturligtvis inte var riktigt som i boken. Promenader, tröstande och den där bilden av rynkig hand möter ung och slät, stämde inte riktigt.

Men ganska så snart var jag inne i arbetet och ”man gör vad man kan och så lite till”… och så ytterligare lite, så får man ihop det.

Kalla det kvinnligt men det som man inte hinner under arbetspasset, kanske hinns på vägen dit, eller om det fattas en gardin eller duk för trivselns skull på avdelningen, Ja, då har jag nog en hemma som kan passa?

Det var så då och det är mycket så nu.

Efter några år inom äldrevården gästspelade jag på andra yrken, och jag provade även på och stannade inom arbetet inom LSS under ganska många år.

Men någonstans ställde jag mig så småningom frågan varför jag bytte bort mina gamla?

Jag började längta tillbaka.

Sagt och gjort. Sökte mig tillbaka och fick en nattjänst här på boendet.

Härliga gamla! Äntligen var jag ”hemma” igen.

Men på natten blir det ju lite kontakt, och då ska det sovas. Saknade samtalen och omvårdnaden som blir dagtid. Sökte mig därför en dagtjänst här och kände att: Det där är jag ju så gammal i gemet om och kan någorlunda så det fixar jag säkert igen!

Jag minns att jag var väldigt trött efter passen förr, och visst var det lite stressigt ibland, men det kan man ju leva med tänkte jag.

Jag måste erkänna att jag blev milt sagt lite chockad av uppgifterna som tillkommit en undersköterska på dessa år jag varit borta!

Vi ska, märk väl, detta är FÖRUTOM vården och omsorgen av de gamla:

Beställa blöjor.

Beställa förråd.

Beställa måltider en gång i veckan.

Beställa torrvaror till köket tre gånger i veckan.

Kolla maten som kommer.

Städa kök, kylskåp och ytor.

Tempa maten i kylen.

Göra scheman.

Diffa scheman.

Hålla info aktuell.

Hålla all nödvändig info kring boende aktuell.

Se till att alla listor och informationsblad är aktuella och riktiga.

Ta hand om elever, utvärdera elever.

Beställa behovsmediciner.

Boka personal.

Yttre miljö.

BPSD.

Dokumentera.

Det vi brinner för och det vi en gång utbildade oss för är vår omsorg om våra gamla. Det försvinner i allt det här. Vi har ändå fokuserat på det viktiga. Våra gamla.

Det i en bemanning om tre personal dagtid måndag-torsdag. Två personal fredag-söndag.

I dag har jag en stor oro för att det är just våra gamla som får betala priset för er budget.

I dag står vi i faktum i ny bemanning, två personal dagtid och två personal kväll måndag-söndag.

Hur ska vi hinna trösta och lugna?

Hur ska vi hinna se hela människan? När finns tiden till den där guldtillvaron alla vi andra jagar? Den där stunden efter duschen som innebär ompyssling och lite piffning? Den där stunden där vi hinner upptäcka en förändring i motorik och fysik? Hur ska vi hinna byta den där smutsiga blusen efter lunch? Eller hjälpa att få torrt? Är det ökad medicinering och ökade skador som blir vår verklighet?

Förr har vi hunnit med ett ständigt dåligt samvete att inte riktigt vara klar när vi går hem. Vi har satt en ny ”att göra lista” och tagit tag i det en annan dag… när det hunnits.

Jag önskar mig i nyårslöfte från er att hjälpa oss för nu är det upp till er:

Vi har en gång tagit ett löfte att omvårda. Nu är det upp till er politiker att låta oss utföra detta!

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern-OT och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.