Åsa A Cederbom: Tänk framtiden som ett ständigt klimakterium
Eller tillhör du de som på fullt allvar menar att årets sommar är den bästa genom tiderna? Det gör inte jag. Visst, jag tycker om sol och bad, särskilt bad, och vi har haft fantastiska morgnar och kvällar i flera månader.
Men timmarna där emellan, med en obarmhärtig sol som gassat ner över döda gräsmattor och hjärnor lika överkokta som kräftor i kokande dill, har inte varit lika trivsamma.
Snarare har det bitvis varit en mardröm, lite som att befinna sig i en het bastu där dörren har gått i baklås. Eller som att ha fastnat i ett slags ständigt klimakterium, där vallningarna inte går över utan fortsätter i det oändliga.
Och om man tittar på konsekvenserna av sommarens väder så kanske även den mest inbitna soldyrkare känner ett litet sting av obehag? För vem gillar anblicken av döda träd, förtorkade grödor, skog som brinner och djur som plågas av temperaturer långt över komfortgränsen? Och då har jag inte ens nämnt de stackars djurägare som tvingas skicka sina kor, får och hästar till slakt på grund av foderbrist.
Det är ju heller inte så att det bara är en handfull lantbrukare som får bita i det sura äpplet på grund av sommarens soltimmar, utan vi lär alla få betala ett högt pris, inte minst när vi besöker en matbutik.
Jag blir också väldigt trött på diskussionen om huruvida sommarens extrema torka beror på naturliga väderväxlingar eller människors miljöpåverkan. Det enda svaret på den frågan är väl både och? Det ena tar inte ut det andra liksom, men när man slår ihop dem blir resultatet förödande för både växter, djur och människor. Och det är ju bara ett av dessa två alternativ som vi kan göra något åt.
Forskarna är också eniga om att klimatförändringar som är orsakade av människan är en starkt bidragande orsak till extremt väder, både här och i andra länder på jordklotet. Frågan är egentligen bara hur mycket den mänskliga påverkan spelar in. Den är verkligen inte försumbar om jag förstått miljönissarna rätt. Snarare är det så att forskarna, för första gången, nu räknat ut att tre större klimatförändringar (av negativ art) inte ens hade kunnat inträffa om det inte vore för att vi människor hade varit där och rört till det i den ekologiska balansen.
Det är nytt. Och oroväckande.
Så om jag ställs inför frågan om jag vill välja bort den svenska sommaren, med sina regnskurar och svala dagar på stranden, till förmån för att sakta stekas under en brännande sol så är svaret (vilket för övrigt är samma svar som vår kung gav på frågan om han någonsin besökt en strippklubb):
– Nä. Nä. Jag tror faktiskt inte det. Nä.
Fast till skillnad från kungen så är jag helt säker på min sak.
