Åsa A Cederbom: Ibland behöver världen stängas ute
Dessa kan man klämma ihop mellan tummen och pekfingret och sedan försiktigt peta in dem i örat och vänta på att de sväller upp. När detta sker inträffar något magiskt. Det säger shhhlurp och världen, i all sin stökighet, får liksom ett behagligt filter över sig och alla ljud mattas av till ett sövande surr. Vilket kanske är exakt vad många av oss behöver i en tillvaro fylld av stress?
Jag glömmer aldrig första gången som jag petade in öronpluttarna och upplevde hur tillvarons vassa kanter plötsligt förvandlades till ett mjukt susande. I många år hade jag dragits med envisa sömnproblem som jag, trots att jag ägnade timmar åt att läsa in mig på ämnet, hade svårt att bli av med.
Att min sömnlöshet berodde på stress var inte så svårt att räkna ut, men det var ju ingen tröst när jag låg där och glodde upp i taket timme ut och timme in. Stress är en knepig nöt att knäcka för inte blir man lugnare av att tänka ”nu måste jag sova” åtta timmar i sträck i stället för att, just det, sova.
Att sömnproblem är vanliga vet vi. Siffrorna har fördubblats de senaste åren för både kvinnor och män och sömnbrist räknas nu in som en av de stora folkhälsoriskerna. För min del blev de gula plastpluttarna något av ett trendbrott och sakta men säkert har jag nu jobbat mig fram till den punkt där jag sover åtta timmar i sträck i stort sett varje natt.
Vad är då syftet med den här krönikan undrar du? Jo men det är att gjuta lite mod och tröst i er som just nu kämpar med dålig nattsömn. Saker och ting förändras och det finns hjälp att få, oavsett om det handlar om gula plastpluttar, yoga eller långa skogspromenader.
Men även för er som sover gott om natten kan jag rekommendera att prova dessa magiska skumgummikoner. Min man och jag håller just nu på att bygga ut vår sommarstuga. När man står vid bandsågen eller spikar är det skönt att ha gula skyddslingar i örat och ännu bättre blir tillvaron om man behåller dem i hela dagarna. Har jag märkt.
Min man brukar nämligen, i alla välmening, gärna instruera sin omgivning i hur man bäst utför en syssla. Om han bara fick chansen skulle han gladeligen berätta för en bäver hur man bygger en damm. Problemet är att jag inte är lika bra på att ta instruktioner som han är på att ge och denna kombination innebär att det snabbt kan bli dålig stämning på bygget.
Men om jag behåller propparna i öronen så kan vi hålla sams i timmar. Jag liksom ser hans läppar röra sig men det han säger konverteras till ett svagt lätt underhållande mummel. Fantastiskt.
Nu kanske ni undrar vad den tredje grejen är som jag tar med till ön? Det är utan tvivel maken som, om han bara får med sig en rulle persiennsnöre, snor ihop en flotte på nolltid. Men om han inte räknas in som en sak får det bli kudden.
För allt blir så mycket bättre om man sover gott om natten.
