En sorgesång som väcker tankar

Det var en brasklapp, en varning för det sävliga tempot och avsaknaden av egentlig handling och dramatik. Landet som inte längre är berättar om de sista småbrukarna i Oskarshamns kommun, Sture Caremalm, hans hustru Britta och bror Karl-Uno på gården Kroxhult 1:4.

Peter Gerdehag har följt Caremalms i flera decennier, de senaste elva åren med filmkamera. Årstiderna kommer och går, men Gerdetag är inte främst intresserad att av följa en strikt kronologi eller bestämda skeenden. Med sina poetiska bilder, elegant ihopfogade av Kjell Tunegård, och med hjälp av talande miljöljud och Olle Hägers text, fångar han ett tillstånd, en stämning, och en tid som håller på att rinna ut – för Sture, Britta och Karl-Uno, för deras djur, för ett hantverk och ett kunnande, för ett unikt landskap, för en värld som tycktes vara svunnen för längesedan.

De båda bröderna går mot 80. 70 år har förflutit sedan de var lyktpojkar i den dunkla ladugården och lyste upp foderbord och pallar åt dem som mjölkade. Sture spänner fortfarande hästen Pontus för slåttermaskinen, men Karl-Uno tar gärna traktorn till hjälp i jordbruket. När det är dags för skörd kommer grannen med tröskan. Säden förvaras i säckar på loftet – som alltid. 80 kilo på ryggen upp för en smala trappan, igen och igen.

När Sture pustar ut en stund på rollatorn kan han blicka ut över markerna, där de doftande höhässjorna som en gång skimrade så vackert i motljuset har fått lämna plats för jättelika plastägg.

Utveckling? Visst! Men framsteg? Ja, det är frågan.

Fotnot:

Landet som inte längre är kommer endast att visas ytterligare två gånger på biograf, i dag och i morgon tisdag på Saga i Oskarshamn. Premiär för en större publik blir det i SVT på nyårsdagen 2012. Visas bara på biograf på måndag och tisdag.