Jakt med snöpligt slut
Kylan ställde till det rejält för jägarna och hälften av alla som skulle ha varit med tyckte att det var bäst att hålla sig hemma.
Men de elva jägarna och sex hundförarna som var med jobbade hårt, såg många vildsvin, men fick inte till något skott.
– Det var en svår dag för grisjakt. Oddsen borde ha varit till vår fördel, säger jaktledare David Gustafsson.
Tanken var att pengarna för grisköttet skulle skänkas till Barncancerfonden – ett bra sätt att komma bort från en vanlig trätofråga nämligen vem som ska få grisen.
Även om resultatet av storjakten blev magert den här gången så tänker David Gustafsson skramla ihop till storjakt igen i januari med samma upplägg.
– Det här var ett test för att se möjligheterna. Nästa gång vet vi bättre hur vi ska gå till väga.
Hur många vildsvin som håller till runt Ålem är svårt att uppskatta menar David Gustafsson men drar till med en gissning på ungefär 30.
Eftersom vildsvinen gör så stor skada där de drar fram menar han att storjakt är till stor samhällsnytta. Men det är ganska ovanligt. Istället brukar de jagas av ensamjägare som ligger på pass nätterna igenom när det handlar om små marker.
Just att grisarna kräver mycket nattvak för att få fatt i dem gör att unga jägare är mer förtjusta i att jaga dem än äldre.
– Det är en spännande jaktform eftersom grisarna kan slå tillbaka. Det är ett nytt vilt och man vill tro att de är farliga. Men det är de bara när de är skadade. Då blir de arga, säger David Gustafsson.
Extra snöpligt att det inte blev något vildsvin var att de såg så många och några på riktigt nära håll.
– Vi stod och pratade när det hoppade upp tre stycken 50 meter bort. Vi blev så snopna. När vi väl fått upp bössorna var de så långt bort att det bara gick att få till dåliga skott och då fick det vara. Men spännande var det.
