Valhemlighet inget för folkvalda

Ledare
Foto:

Tiden då talmannen halvt på skämt och halvt på allvar kunde kallas för ålderman är förbi.

Artikeln publicerades 30 september 2014.

Den tidigare moderate talmannen Per Westerberg, som är den ledamot som har längst riksdagserfarenhet i kammaren, lämnade på måndagen över klubban till Socialdemokraternas Urban Ahlin. Att vara ordinarie talman är i allra högsta grad ett hedervärt uppdrag, men att Ahlin blev vald till talman innebär också att han inte får det tunga och hedervärda ämbetet som utrikesminister i en rödgrön regering. Ur Ahlins perspektiv är det garanterat en petning.
Den före detta migrationsministern, Tobias Billström (M), fick genom sedvanlig acklamation riksdagens förtroende att bli vice talman. Därmed är han också avskriven som potentiell kandidat för partiledarposten efter Fredrik Reinfeldts avgång.

I vanlig ordning kom valet av talman att handla mer om Sverigedemokraterna än något annat. SD presenterade på förmiddagen den avgående partisekreteraren och gruppledaren Björn Söder som partiets förslag till andra vice talman. Att Söder kom att väcka en viss förargelse bland politiska motståndare är inte förvånande med tanke på hans hårda uttalanden i flera kontroversiella frågor. Ur partiets synvinkel var nog valet enkelt och att kandidaten skulle komma från "de fyras gäng” var föga förvånande.

Till skillnad från Ahlin och Billström gick valet av Söder inte särskilt smidigt. Vänsterpartiet begärde, mot rådande praxis, att en sluten omröstning skulle hållas. För första gången sedan 1870-talet gjordes avsteg från den rådande ordningen. De borgerliga partierna har varit tydliga med att rådande praxis ska följas; att SD som Sveriges tredje största parti har rätt till posten som andra vice talman. Vänsterpartiets beteende har länge visat sig vara kontraproduktivt. Att genom blocköverskridande samarbeten stänga ute partier är inget ovanligt eller kontroversiellt, att däremot bryta mot praxis i formella frågor en annan sak.

Med anledning av att det krävs en majoritet för att välja andra vice talman i de första omgångarna – och att endast sverigedemokraterna och en handfull andra riksdagsmän röstade på Söder – krävdes en tredje och slutlig omgång. Det går att ha synpunkter på att Vänsterpartiet yrkade på en omröstning, det är dock något som partiet har all rätt att göra. Det anmärkningsvärda i sammanhanget är att Hans Linde (V) önskade se en sluten omröstning; skälet till varför är oklart. I praktiken innebär det att väljarna inte har möjlighet att se hur deras folkvalda riksdagsmän agerar i valet av talman. Valet av talman är ingen formalitet, utan handlar om att utse riksdagens främsta företrädare. Väljarna har all rätt att se hur deras representanter röstar.

Mattias Holmström