Välfärden måste bemannas

Samtidigt rapporterade Dagens Samhälle (21/6) om hur Sveriges kommuner allt mer är beroende av bemanningsföretag för att klara den löpande verksamheten. Kommunernas nota för inhyrd personal ökade förra året med 17 procent till nästan 2,5 miljarder kronor.

Diskussionen om utgifter för bemanningspersonal i offentlig sektor har ofta kretsat kring hyrläkare i landstingen. Men nu är det i kommunerna som den stora kostnadsökningen sker. Kalmar kommun har dock minskat sina kostnader. Värre är det för Borgholms kommun där utgifterna ökade från 15000 kronor år 2016 till över 3 miljoner förra året.

Att använda sig av bemanningsföretag är i sig inte dåligt. Det kan vara ett effektivt sätt att hantera tillfälliga toppar. Problemet uppstår om det permanentas och, förutom att bli väldigt dyrt, drabbar kontinuiteten och därmed kvaliteten.

Bristen på personal är skriande inom många välfärdsyrken. Men det finns ljus i mörkret. För vård och omsorgsprogrammet ser vi en positiv utveckling där 4,2 procent i dag har det som sitt förstahandsval till gymnasiet. För sex år sedan var motsvarande siffra 3,3 procent.

I ljuset av kommande rekryteringsbehov bör kommunerna fråga sig varför undersköterskor, lärare eller socionomer hellre jobbar för ett bemanningsföretag, än söker någon av de utlysta tjänster som ofta är svåra att tillsätta.

Lönen är naturligtvis en aspekt. Men större frihet och möjlighet att påverka sin arbetssituation torde även det vara en viktig faktor.

Kommunala arbetsgivare måste naturligtvis erbjuda en god lön, men även ge möjligheter till utveckling och karriär, samt delaktighet och inflytande. Genom att skapa goda förutsättningar kan människor lockas till långsiktiga anställningar inom vård, skola och omsorg. Det kommer att gynna kommunernas ekonomi, men också möjliggöra långvariga och goda relationer till de barn och äldre som de ska möta i sitt arbete.