Till försvar för FRA
Det kan ses som en paradox att detaljer i en av världens hårdast reglerade signalspaningsverksamheter - den som bedrivs av svenska FRA - nu prövas mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter av Europadomstolen i Strasbourg efter ett överklagande av rättsaktivisterna vid Centrum för rättvisa.
Det är viktigt att slå fast att domstolen tidigare understrukit ett lands rätt att bedriva signalspaning i syfte att skydda sina medborgare.
Den svenska signalspaningen bedrivs av en civil myndighet, trots att FRA uttyds Försvarets Radio Anstalt. I många andra stater stater är denna del av underrättelsetjänsten en del av försvarets verksamhet och leds av en hög militär. All svensk signalspaning är prövad av specialdomstol, även den som regeringen och regeringskansliet fattar beslut om att inrikta. Den är hård reglerad - till skillnad från många andra länder som bland annat låter signalspana för att stötta den egna försvarsindustrin eller som också spanar mot allierade vänner.
Myndigheten på Lovön i Mälaren har också tjänat oss väl. Den som kritiserar Reinfeldtårens omläggningar av försvaret kan minnas att kritiken mot FRA-lagen då utgick från att Europa gått in i en era av evig fred. Tack vare FRA kan Sverige inte bara hämta underrättelser om närområdet utan också följa IS-terrorister i Syrien och Irak.
I sak handlar domstolsprövningen om regleringen av utbytet av underrättelser med andra länder – viktigt för alliansfria Sverige – och Europadomstolen kommer också ta ställning till hur enskilda informeras om huruvida de utsatts för ”otillbörlig signalspaning”. Vissa år har så få som fyra personer begärt information om de utsatts för sådan otillbörlig signalspaning.
Det är detaljer som prövas, inte helheten.
När domen offentliggörs om drygt ett år kommer FRA att kunna fortsätta att arbeta åt försvaret, regeringskansliet, Säpo och polisen ungefär precis som tidigare. Och kanske med tiden med något tuffare reglering.
