Symbolpolitik väger tyngre än det nationella inflytandet
När blott två veckor återstår till EU-valet har Socialdemokraterna ännu inte presenterat något valmanifest. Strategin hittills är att dag för dag komma med förslag som anknyter till värderingsfrågor - som att länder som inte accepterar samkönade äktenskap ska bestraffas- eller som i går att presentera ett förslag om ökad jämställdhet i EU. Mönstret känns igen. Det är förslaget i sig som är ändamålet, inte innehållet.
Socialdemokraterna vill nu att varje medlemsland föreslår två kommissionärer, en man och en kvinna, för att skapa en mer jämställd EU-kommission. Det är emellertid inte en fråga för Europaparlamentet att ta ställning till på ett annat sätt än att parlamentet kan välja att inte godkänna den nya kommissionen. Det ter sig helt osannolikt att Heléne Fritzon som är förstanamn för Socialdemokraterna i Sverige skulle kunna övertyga sina partikamrater i S-gruppen att av det skälet avvisa förslaget på en ny kommission.
Kommissionärerna föreslås av respektive regering och varje land nominerar en i samråd med kommissionens ordförande. Tanken är därför att ordföranden därmed ska kunna välja mellan medlemsländernas kandidater för att skapa en jämn könsbalans.
Det är en ömtålig maktbalans mellan EU:s institutioner som Socialdemokraterna är inne på att justera.
Med förslaget skulle kommissionens ordförande få en betydligt starkare roll och ges möjlighet att utforma kommissionens sammansättning. Medlemsländerna skulle förlora sin yttersta bestämmanderätt över valet av kommissionär medan kommissionens ordförande får en ställning som allt mer liknar en president - dock utan att vara folkvald annat än möjligen i det land som han eller hon kommer i från. Lägg därtill att de nya kommissionärerna binds hårdare till den person som varit med och utsett dem - det vill säga ordföranden.
Det tål att upprepas att kommissionen inte är någon regering. Det är ett överstatligt organ som har stor makt, men den yttersta beslutanderätten ligger hos medlemmarnas regeringar som med detta förslag skulle förlora inflytande. Det är att gå åt fel håll.
I slutet av EU-valrörelsen väger uppenbarligen den svenska regeringens eget EU-inflytande lätt, liksom den politiska realismen i förslagen, när det gäller för Socialdemokraterna att visa politisk handlingskraft inför väljarna.
