Svensk myndighetsdeflation

Man behöver inte helgardera. Alla svar är på något sätt korrekta. Det statliga myndighetsregistret innehåller 468 myndigheter. Men då är alla domstolar och ambassader liksom bland annat AP-fonder, myndigheter under riksdagen som Riksrevisionen och statliga affärsverk samt polismyndigheter inräknade. Talar vi om statliga förvaltningsmyndigheter finns det 245. Adderar vi bland annat myndigheterna under riksdagen, men inte domstolar och ambassader, får vi den mest relevanta siffran, 365.

Många, men färre än när allianspartierna tillträdde, just de partier som gått till val på att minska antalet myndigheter. 2008 fanns det 428. Tidigare uppgifter saknas eftersom ingen hade till uppgift att registrera myndigheterna.

Ligger det ett egenvärde i att minska antalet myndigheter? Alla nedläggningar är inte lika välkomna. Tingsrättsdöden som svepte över bland annat Oskarshamn förbättrade statistiken före 2006. Vissa nya myndigheter är ett led i en förnyelse av förvaltningen. Flera nya granskningsmyndigheter har inrättats som arbetar separat från den myndighet som ska kontrolleras. En granskar a-kassan, en annan kulturpolitiken och en tredje socialförsäkringarna. Men en alltför omfattande myndighetsflora leder till att regeringen får svårare att styra staten. Medborgarperspektivet saknas och byråkratin kan lätt svälla om ”myndighetsinflation” – för att använda ett populärt uttryck – råder.

Att det är svårt att reformera vet också landshövdingen i Kalmar län Stefan Carlsson. Som regeringens utredare föreslog han förra året att antalet vårdmyndigheter borde minska från tolv till fyra. Vad har hänt? Sedan dess har två nya inrättas; dels Inspektionsmyndigheten för vård och omsorg och dels Myndigheten för hälso- och vårdinfrastruktur (båda som en del av Carlssons förslag). Men än har inga lagts ner.

Det kommer. Folkhälsoinstitutet är en av dem som ska gå bland annat Rättshjälpsmyndigheten och Statens bostadskreditnämnd öde till mötes och upphöra. Gissningsvis kommer socialdepartementet stöta på patrull, myndigheten är lokaliserad till Östersund så att den politiskt känsliga regionalpolitiska dimensionen finns där.

Upplysningsarbetet som Folkhälsoinstitutet bedriver har ett värde. Men tidigare inrättade S-regeringen myndigheter med opinionsbildande ideologiska uppdrag; Glesbygdsverket, Djurskyddsmyndigheten och HomO. Gränsen mellan politik och förvaltning suddades därmed ut. De nedläggningar och sammanslagningar som följde stärkte därför folkstyret. Deflation är vanligen inget eftersträvansvärt, men ett tag till är det motsatsen till myndighetsinflation som måste var det politiska målet.

Martin Tunström