Stoppa utbildningsinflationen

Varför bekämpar vi inflation? Jo, för att inflation innebär att pengars värde sjunker allt snabbare. Under kraftig inflation har folk mer och mer pengar, men ändå räcker pengarna till mindre och mindre. Det politiker och ekonomer vill ha i stället för inflation är real tillväxt, vilket innebär att vi blir rikare för att vi producerar smartare och mer effektivt, och inte för att vi låter sedelpressen trycka luftpengar.

Översätter man detta resonemang till utbildningssektorn så råder inflation när fler och fler utbildar sig längre och längre, men kan mindre och mindre. Real tillväxt skulle innebära att människor kan mer, jämfört med vad någon med samma utbildning kunde vid en tidigare tidpunkt.

Allt talar för att Sverige i dag lider av hyperinflation på utbildningsområdet. Å ena sidan säger statistiken att vi är mer högutbildade än någonsin. Å andra sidan visar internationella kunskapsmätningar att svenska elever i grund- och gymnasieskolan kan mindre än elever i andra länder och elever i Sverige förr. Lärare i högskolan larmar om att studenterna de tar emot inte har grundläggande förkunskaper; de kan inte skriva korrekt svenska och de saknar läsförståelse, och därför tvingas högskolorna sänka kraven och kvaliteten. Arbetsmarknaden anpassar sig till inflationen genom att hela tiden öka kraven på utbildning: Jobb som förr krävde grundskola kräver nu gymnasieutbildning, jobb som förr krävde gymnasium kräver nu högskoleutbildning, och jobb som förr krävde högskoleutbildning kräver nu doktorsexamen. I detta läge lovar Magdalena Andersson, Socialdemokraternas finansministerkandidat, att en S-ledd regering ska öka antalet högskoleplatser med 16 000 (SvD Brännpunkt 10/7). Det kan jämföras med att Linnéuniversitetet har 40 000 studenter, om man räknar både Kalmar och Växjö. Att öppna högskolan för ännu fler studenter kommer att innebära ännu större problem med dåliga förkunskaper, särskilt som S vill göra återställare så att alla gymnasieprogram blir behörighetsgivande och arbetslivserfarenhet ger meritpoäng. Högskolorna kommer i sin tur att tvingas gymnasifiera utbildningsinnehållet ännu mer. Högskolorna riskerar att på sikt få förmedla baskunskaper som studenterna borde ha fått redan i grundskolan.

Andersson skriver att de nya högskoleplatserna kommer att minska arbetslösheten. Men det är inte så att den som studerar på högskola får jobb, medan den som inte studerar på högskola inte får jobb. Det beror faktiskt på vad man studerar. Den som pluggar till ingenjör eller sjuksköterska har goda chanser att få jobb. Den som däremot tar studielån i flera år för att utbilda sig till exempelvis journalist hade haft större chans att få jobb genom att välja bygg- eller fordonsprogrammet på gymnasiet, och dessutom sluppit studieskulderna.

Att som Andersson låtsas att högskoleutbildning i sig vaccinerar mot arbetslöshet är därför att lura många unga människor att skuldsätta sig för utbildningar som inte alls ger jobb. Dessutom riskerar retoriken att få ungdomar att välja bort gymnasiala yrkesprogram som ger bra jobbchanser.

På längre sikt hotar utbildningsinflationen den svenska tillväxten. Med en högskola som tvingas ägna sig åt baskunskaper kommer Sverige aldrig mer att frambringa några snilleindustrier.

I stället för att elda på utbildningsinflationen genom ännu fler högskoleplatser måste den bekämpas genom att kvaliteten och kunskapsinnehållet höjs i alla delar av utbildningssystemet. Endast så får Sverige en real kunskapstillväxt.