Stockholm har bara en tidningsredaktion

Det saknar nämligen motsvarighet i många av länderna inom vår egen kulturkrets. En chefredaktör i London hoppar inte mellan vänsterliberalintellektuella The Guardian till konservativa Daily Telegraph. En övergång mellan Le Monde och Le Figaro i Paris är lika omöjlig som att gå från Örgryte till IFK Göteborg.

När Aftonbladet får en ny kulturchef finns det anledning att åter reflektera över Zetterbergs ord. Karin Pettersson tidigare tidningens politiska chefredaktör tar över kultursidan. Även om hon inte i första hand kanske förknippas med kulturfrågor så är utnämningen inte överraskande. Hon är en del av Aftonbladetprojektet och har länge personifierat tidningen.

Hur liten den centrala zonen är i Stockholm, för att använda ett annat Zetterbergbegrepp visas av att Pettersson välkomnas av Aftonbladet publisher, Lena K Samuelsson.

Ingen hymlar om att den politiska inriktningen av kultursidan är central. Det är i sig välkommet i en tid när kulturjournalistiken sekulariserats. Men för bara några år sedan var samma Lena K Samuelsson chefredaktör för obundet moderata Svenska Dagbladet med en kulturkonservativ kulturavdelning. Här uppstår trovärdighetsproblem för en idéburen verksamhet när de högsta mediecheferna promotar åsikter beroende på vilken arbetsgivare de för dagen har.

För svensk samhällsdebatt sker dock ett lyft. Aftonbladet fälldes nyligen för att ha brutit mot god publicistiskt sed av Pressens opinionsnämnd sedan kultursidan bland annat pekat ut Rysslandsforskaren vid Utrikespolitiska Institutet, Martin Kragh, som brittisk spion.

Det var inte bara ett utpekande som torde gränsa till förtal, det var också ett utspel som stärkte det ryska narrativet om att Moskvas kritiker i Sverige inte är några sanningssägare utan i själva verket hemliga agenter för främmande makter.

Utifrån behovet av att städa upp på Aftonbladets kulturredaktion är Karin Petterson mer än välkommen åter i svensk samhällsdebatt.