Spritt ägande för lika spelregler
Frågan om statliga bolags vara eller icke vara rymmer flera dimensioner. Intäkter till statskassan, nationella intressen och osund konkurrens gentemot näringslivet är några. Trots att den statliga aktiviteten på marknaden har varit på reträtt sedan 1980-talet är staten fortfarande en av Sveriges största bolagsägare. Vid ett borgerligt maktskifte i höst kan några av de 47 bolagen bli till salu. ”Vi anser att staten på sikt bör sälja SBAB och Telia, om förutsättningarna är de rätta”, säger Lars Hjälmered, näringspolitisk talesperson för Moderaterna.
Näringsminister Mikael Damberg (S) är kritisk till förslaget – som han menar är ideologiskt motiverat. ”Jag ser ingen poäng med att staten ger upp ägandet av SBAB. Då minskar konkurrensen ytterligare”, menar han.
Det är en slutsats som verkar sakna bäring i verkligheten. I Konkurrensverkets nästan dagsfärska rapport om konkurrens på bankmarknaden nämns SBAB:s betydelse inte någonstans. I Riksrevisionens rapport från år 2017 konstateras att det för åtta statliga bolag saknas starka skäl för fortsatt statligt ägande. Två av dem är SBAB och Telia. Det innebär i klartext att de borde privatiseras för en mer välfungerande marknad. I marknadsekonomin ska staten vara domaren som ser till att spelreglerna följs. Då är det svårmotiverat att den även ska vara med och spela spelet.
Näringsministern har däremot rätt i att frågan är ideologisk. När finansmarknadsminister Peter Norman (M) år 2012 gjorde frågan till en teknikalitet genom att proklamera att Moderaterna ”kommit till vägs ände” med privatiseringspolitiken och att ägandet ”bör prövas från fall till fall utifrån kriterier som tillgänglighet, kvalitet och samhällsnytta” var det ett avsteg från den traditionellt moderata linjen.
Den sammanfattades kanske bäst av den dåvarande partiledaren och ekonomiminister Gösta Bohman år 1978: ”Ett spritt ägande innebär att enskilda människor genom personliga tillgångar får en ökad trygghet, vidgad valfrihet och större oberoende.” Moderaternas utspel är ett steg på väg tillbaka till en ordning där privat ägande, marknadsekonomi och konkurrens värnas.
