Skyttarna jagas
Polisen i Sveriges tre största städer bekräftar den utvecklingen. Skjutningarna har blivit fler de senaste åren. Frågan är dock i vilken utsträckning de kan begränsas genom att också strama upp regelverket kring de legala vapeninnehaven.
Den utredning som ligger till grund till regeringens förändringsvilja såg dagens ljus i vintras, men uppmärksammades återigen på onsdagen på DN Debatt. Skribenten Michael Eriksson menar att siffrorna för vapenbrott är uppblåsta, vilket medges av Brottsförebyggande rådet, och att brotten som begås med legala vapen är en försumbar del av de redan få vapenbrotten. Eriksson hänvisar bland annat till en undersökning som fann att knappt 15 legala vapen varit inblandad i brottslighet under 2000-talets första elva år. Av dem var hälften stulna från den rättmätige ägaren.
Rent konkret föreslår utredningen att högsta straffet för grovt vapenbrott ska höjas från fyra till sex år och ges beteckningen synnerligen grovt vapenbrott. Så långt är det bra.
Men samtidigt ska tillvaron försvåras för jakt-, vapen- och skytteklubbar. En ny och strängare kontroll ska införas där klubbarna först ska ”auktoriseras” för att sedan kunna få tillstånd att handskas med vapen. Man kan verkligen undra varför. Vapen som kommer i omlopp genom godkända skytteklubbar hamnar extremt sällan i?brottsliga sammanhang, som Erikssons debattinlaga påvisade.
Problemen som föreligger i utredningen är alltså flera. Dels blandas illegal vapenhantering samman med legal; med ”hårdare tag” mot illegala vapen som täckmantel försvåras tillvaron också för jägare, sportskyttar och vapensamlare. Dels görs en svårmotiverad koppling mellan legala vapen och våldsbrottslighet, en koppling som är ytterst svag. Det är över huvud taget märkligt att en utredning som föreslår strängare straff för grova vapenbrott också befattar sig med att dra åt snaran kring laglydiga vapeninnehavare. Det är två helt olika världar.
Däremot är det viktigt att påpeka att skjutförmåga inte bara är en privatsak. Skytteklubbar har alltid lockat till sig till exempel poliser och reservofficerare som därigenom har kunnat?upprätthålla sin skjutskicklighet.
Den ökade gängkriminaliteten måste bekämpas, precis som annan organiserad brottslighet som (bland?annat) befattar sig med skjutvapen. Men för att uppnå dessa syften finns det många sätt som är bättre än de föreslagna. Skärpningen av straffet för vapenbrott är ett, bättre gränskontroller ett annat. Men att blanda samman dessa kriminella element med skötsamma vapeninnehavare är ett oskick.
