Skydda skogen nu
Granbarkborren har nu nått den högsta politiska nivån. När moderatledaren Ulf Kristersson besökte Hultsfred under fredagen var det den lilla insekten och dess härjningar som stod i centrum.
Att det uppmärksammades just här var ingen tillfällighet. Enligt Södra skogsägarnas inventering av granbarkborreskadad skog i augusti är det just i Kalmar län som angreppen har varit allra störst.
Sedan kan man tycka att fler rikspolitiker borde ha fått upp ögonen för frågan. Att granbarkborren är ett hot råder det inget tvivel om – även om de senaste årens angrepp i Sverige har varit stora, är det ingenting mot vad länder som Tjeckien och Österrike har fått uppleva. Om inte rätt åtgärder vidtas finns alltså en risk att Sverige drabbas ännu hårdare.
Och då ska man komma ihåg att angreppen på gran är en enorm utmaning inte bara för skogsägare utan för industrin som använder råvaran. Värdet av slagord som att hela landet ska leva och stad och land hålla samman kan då ifrågasättas.
Varför har inte hotet uppmärksammats mer och tidigare? En förklaring är att det handlar om klimatanpassning. Granbarkborren frodas när det är torrt och varmt, när dessutom granarnas motståndskraft är nedsatt. De senaste somrarna har varit idealiska ur granbarkborrens perspektiv.
Samtidigt är konsensus att sommaren 2018 inte kommer att te sig så exceptionell i framtiden. Att framtiden kommer att bära med sig mer av extremväder, med både värme och torka, är en gängse förståelse av vad klimatförändringen kommer att innebära.
Ändå är det påfallande med vilken långsamhet förberedelser för detta scenario sker. Det gäller vattenbristen i jordbruket, och det gäller motåtgärder mot granbarkborre. Att förbereda sig för ett varmare klimat uppfattas tydligen som att erkänna ett nederlag i att hejda klimatförändringen, trots att Sveriges möjligheter till det senare är ytterst begränsade. Tar man klimathotet på allvar, borde förberedelser och anpassning stå högt på agendan.
Vad handlar det då om för åtgärder? Kompensation till drabbade skogsägare har efterlysts, men löser inte problemet med att de drabbas till att börja med. För att angreppen ska hejdas måste det till ett bättre kunskapsunderlag – det har Skogsstyrelsen hittills inte presterat.
Sedan måste det till regelförenklingar för att kunna transportera skadat virke och för att motverka angrepp med bekämpningsmedel.
Till sist måste EU-regelverket för skogsbruk anpassas till lägen där tillfällig intensiv avverkning kan krävas för att motverka spridning. En av förklaringarna till att Tjeckien har angripits så hårt är att rutiner inte ändrades trots att verkligheten gjorde det. Det får inte drabba Sverige.
