Skydda skogen från fonderna

”Jag har aldrig varit med om att en ESO-rapport har fått så hård kritik”, sade ordförande i Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, riksgäldsdirektören Hans Lindblad. Några minuter senare markerade han att expertgruppen anställer en författare men aldrig ”tar ställning för rapporten”.

Det var en ovanlig tilldragelse när ESO-rapporten Att avverka eller låta stå, skulle presenteras av dess författare Magnus Nilsson.

Länge såg svensk vänster och miljörörelse svart när ESO nämndes. Nationalekonomernas inflytande i samhällsdebatten ansågs vara för stort. Eller rättare sagt. Man gillade inte forskning när den presenterade ”fel slutsatser”. När Miljöpartiet fick inflytande över regeringens Göran Persson lades ESO också ner för att återuppstå med Anders Borg som finansminister.

Nu fick den församlade skogsexpertisen ta del av minst sagt långtgående utredningsförslag från en person med bakgrund i just miljörörelsen. Några kändes igen. Som att mer skog ska sparas vid avverkningar och att fler reservat ska införskaffas. Men andra var mer överraskande. Nilsson föreslår att kostnaderna för att bilda naturreservat ska flyttas över från staten till markägarna. Via en avgift från skogsnäringen ska en fond köpa in mark. Skogsägarna ska således betala en tvångsinlösen av den egna marken.

Det liknar den socialistiska numera döda idén om löntagarfonder från 1970-talet där ett offentligt ägande skulle finansieras av företagarna själva.

Nu liksom då lugnas de enskilda ägarna som förvaltat generationsägd mark vidare med att skogsnäringen ”ges ett visst mått av inflytande” över skogsfonden och att den ska avvecklas när ”målet” nåtts. Ett visst mått betyder på juristprosa inget alls.

Om markägarna ska finansiera offentligt övertagande av deras egen skog ska staten samtidigt finansiera miljöorganisationer som ska få en större möjlighet att utföra tillsyn över markägarna. Nilsson som själv har en bakgrund i Naturskyddsföreningen kallar organisationerna för ”oberoende”. Men alldeles bortsett från det självklara att det är statliga myndigheter som utför granskning i en rättsstat måste det sägas att också miljöorganisationer naturligtvis har en agenda och inte kan kallas oberoende.

Vad som kändes igen från den tiden då miljörörelsen kritiserade ESO var bristen på siffror. Ett förslag i rapporten är att markägare som undantar skog från produktion ska kompenseras - för koldioxidlagringen. Vad det skulle kosta nämndes inte och inte heller vem som skulle betala. Det är minst sagt ovanligt att rapport från ansedda ESO är så svepande.

Rapportens idéer lär inte få något politiskt stöd. Men några frö sattes ändå i jorden under seminariet. Professor Annika Nordin från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) ifrågasatte den hittillsvarande politiska ambitionen - som färgar rapporten - att via inskränkningar och restriktioner av markägarnas frihet nå bevarandemål och betonade forskning som istället understryker vikten av att inkludera markägare och betona värden som delaktighet och tillit. Där ligger vägen framåt för både grönare skogar och ökad klimatnytta.