Skolverket överger både antiken och stormaktstiden
De nya kursplanerna som Skolverket skickar ut på förslag speglar milt uttryckt vår tid. Migration och miljö prioriteras allra högst när de yngre eleverna ska ges samhällsorientering. Barnkonventionen nämns i meningar innan åsikt och yttrandefrihetens tas upp.
Religionsämnet sticker helt klart ut. Föga förvånande ges inte kristendomen och de bibliska berättelser som på många sätt präglar den svenska historien och kulturarvet någon särställning. Buddism och hinduism väger på det hela taget lika tungt. Eller lätt.
Hur ska då ämnet bidra till förståelse? Författarna till kursplanen misslyckas till och med att räkna upp de monoteistiska så kallade abrahamistiska religionerna i rätt ordning, alltså judendom, kristendom och islam. Det är närmast obegripligt.
Ämnena formuleras snarare om. I historieämnet har antiken upphört att existera. Historien ska förstås utan Aristoteles, Sokrates eller Platons och uppenbarligen inledas sisådär kring år 800.
Det är svårt att närma sig den europeiska idéhistorien utan att notera hur den katolska kyrkan präglades av Aristoteles.
Stormaktstiden föll heller inte Skolverkets experter på läppen. Begreppet är nämligen utmönstrat från läroplanen och ersatt av det mindre politiskt känsliga ordet Östersjöväldet. Som om begreppet skulle vara ett ställningstagande för 1600-talets europeiska blodbad. Med tanke på att stormakten Sverige påverkade och ingrep i skeenden långt bortom Östersjön tycks dock det nya ordet vara rejält historiskt missvisande.
En uppgift vore möjligen att inte bara diskutera exempelvis som läroplanen stipulerar hur medier skildrar religion utan vilken bild författarna av detta styrdokument själva har av samhälle, religion och historia.
