Sämre klimat för medierna

Det betyder inte att allt är frid och fröjd. Hot och trakasserier mot journalister och allt svårare arbetsförhållanden i särskilt utsatta områden är två problem som komplicerar mediernas uppdrag.

Samma dag som Reportrar utan gränsers rapport fick spridning inträffade en annan händelse som symboliserar hur politiska grupper via påtryckningar söker ändra mediernas arbetssätt i syfte att prioritera ”rätt” publiceringar.

Sveriges Televisions redaktion i rikets tredje största stad, Malmö, blockerades av ett 60 tal-miljöaktivister som protesterade mot public service-bolagets ”undermåliga rapportering” av den ”ekologiska nödsituationen”.

Demonstrationer direkt riktade mot medierna i Sverige är mycket ovanliga. De har något auktoritärt över sig. Kraven på en stor klimatredaktion på SVT riktar sig till bolagets ledning som således ska underkänna den journalistik som bedrivs på redaktionerna. Därmed riktar sig protesterna mot den fria journalistiken som anses ge en förvrängd bild av verkligheten.

Ska klimatbevakningen diskuteras är det för övrigt från ett annat perspektiv. Intressant nog förs en kritisk klimatbevakning utanför traditionella medier. I Kvartal uppmärksammade häromdagen Ola Wong hur svenska medier fokuserat på Trump och USA i frågan medan det Kina är det stora globala klimathotet. Man kan undra om klimataktivisterna i Malmö känner till att kolkraftverk stängs i USA medan Kina öppnar hundratals kolkraftverk och exporterar miljöproblem. Svenska medier - särskilt public service och DN - har höga ambitioner på klimatområdet. Samtidigt finns det utrymme för breddade perspektiv. I en miljödebatt där bevarandeperspektiv väger tungt hamnar skogsbrukets stora miljönytta ständigt i skuggan. Att kärnkraften är en bidragande orsak till Sveriges närmast fossilfria elförsörjning har inte stått högst på den klimatpolitiska agendan.

Aktivisterna i Malmö vänder sig också mot mediernas oberoende. Regeringen, heter det, måste i samarbete med medierna ge sanningen.

Här ställs medierna i statsmaktens tjänst. Tidningar, radio och tv ska underordnade till staten sprida regeringens budskap. Det granskande uppdraget sätts åt sidan för ett propagandamaskineri.

Det vore det sämsta möjliga för klimatet. En journalistik som uppfattas vara styrd av aktivistgruppers påtryckningar mister sin trovärdighet. Och om pressen ingår i en intressegemenskap med staten omvandlas redaktioner till myndigheter och redaktörer till statstjänstemän. Fri opinionsbildning, öppen debatt och en granskande journalistik ligger därför också i klimatets intresse.

I förminskandet av de oberoende institutionernas ställning känns de antidemokratiska dragen inom den mest extrema miljörörelsen igen - en rörelse som tyvärr distanserat sig från de goda folkrörelseidealen. Och från en natursyn som sätter förvaltarskapet främst.

Där finns demokratiskepsisen, som hos miljöpartiets EU-kandidat Pär Holmgren som öppet anser att en klimatdiktatur är en intressant idé.

Nu förenas denna del av miljörörelsen med den internationella nationella radikalism som vänder sig mot de etablerade medierna. Tidningar och etermedier framställs konstant som varande i motståndarens tjänst eller utnämns, som av Trump, till folkets fiender

Demonstranterna i Malmö kan skildras som den lilla klickens aktivister som flyttar över den civila olydnaden från gatan till mediernas entréer. Men deras krav bidrar tillsammans med andra extrema rörelser till att försämra klimatet för medierna.