Sabunis löfte är svårt att ta på allvar
2030 ska Sverige inte ha några utsatta områden. Det är essensen i löftet om ett förortstlyft som Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni avlade nyligen. Lyftet ska minska segregationen och främja jämställdhet och demokratiska värderingar i landets förorter.
Sabuni talar om att “bryta förslumningen”. Det är lika angeläget som en god intention. Problemet är det är ett löfte med dåliga utsikter att infrias. Dess innehåll är nämligen inte avtalat inom ramen för januariöverenskommelsen som L är en del av.
I den uppmärksammade intervjun med statsministern i Agenda, så nämns förortslyftet inte alls. L-förslaget som innebär “skarp lagstiftning” på fem områden verkar inte ens vara på januariöverenskommelsens förhandlingsbord. Det är också problemet med den – 73-punktsprogrammet behandlas som hugget i sten. Avtalets natur är helt enkelt inte tillräckligt flexibel.
Det är därtill en magstark tendens att avlägga löften, medveten om att de sannolikt inte kan infrias. Sabuni lovar att Sverige, som i dag har 60 utsatta områden, inte ska ha ett enda om tio år. Hur detta ska gå till är höljt i dunkel. Och inte blir det tydligare om man läser januariöverenskommelsen. Sabunis löfte må kallas ett lyft, men för partiet är det snarare ett sänke.
