Regeringsdeal på kommunernas bekostnad
Av naturliga skäl var det helomvändningen om asylrätt och åldersbedömningar som fick mest uppmärksamhet när regeringen under måndagen presenterade sin deal om ensamkommande. Ett nej kan nu bli ett ja, en statlig bedömning av åldern betyder plötsligt mindre än vilken ålder den asylsökande själv uppgav vid ankomsttillfället och gymnasiestudier spelar större roll för rätten att vistas i Sverige än vad skyddsskäl gör.
Men överenskommelsens krånglighet signalerar att det har förts en kohandel, där Miljöpartiet i utbyte mot en mer generös hållning mot ensamkommande har fått ge Socialdemokraterna avveckling av så kallat eget boende (ebo) under asyltiden. ”Regeringen ställer sig positiv till att införa någon form av system med så kallat värdigt eget boende för asylsökande och att det som idag kallas EBO bryts upp. Konkret innebär det att som utgångspunkt ska den pågående Mottagandeutredningens förslag rörande asylsökandes rätt att välja eget boende läggas fram för riksdagen om ingen alternativ utformning hittas”, står det i pressmeddelandet.
Mottagandeutredningen? Vad är det? Redan att utgå från en pågående utredning är besynnerligt. Förslagen är ju inte kända av allmänheten - utredningen ska inte redovisas förrän i mars nästa år. Så länge den pågår är den dessutom självständig från regeringen och fri att ändra eller frångå sina nuvarande arbetshypoteser.
”Redan att utgå från en pågående utredning är besynnerligt. Förslagen är ju inte kända av allmänheten.”
Så pass mycket är dock känt om Mottagandeutredningens nuvarande huvudalternativ som att det innebär en stor förändring av asylmottagandet. Det så kallade kommunspåret som utredningen arbetar med innebär att kommunerna, inte Migrationsverket, ska ha ansvar för att ordna tak över huvudet åt asylsökande. Asylsökande ska inte, som nu, kunna flytta in hos vänner och bekanta eller köpa kontrakt på svarta marknaden utan ska fördelas bland kommunerna utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv. När Mottagandeutredningen talar om att ebo ska begränsas, är det alltså utifrån en väldigt specifik idé om vad som ska komma i dess ställe.
Denna idé nämner regeringen inte alls, trots att den sannolikt skulle väcka stort intresse i kommunerna. Den har nämligen formulerats som att flytta fram bosättningslagen till asyltiden. Bosättningslagen? Ja, just den lag som nu tvingar kommuner till allehanda okonventionella boendelösningar - att köpa bostadsrätter, att ställa upp husvagnar och att försöka få på plats Attefallhus. I år ska 23 600 personer anvisas till kommunerna, vilket redan det har varit en utmaning. För Kalmar kommun, till exempel, återstår 50 personer att placera före årsslutet.
Med Mottagandeutredningens förslag blir det närmast en fördubbling från denna nivå. Under nästa år räknar Migrationsverket med att 24 000 personer kommer att söka asyl i Sverige. Med undantag för personer som redan har sökt asyl i andra EU-länder och personer vars asylansökan mycket snabbt kan avslås ska dessa personer få bosättning ordnad av kommunerna, efter en kort tids ”första möte med Sverige” i obligatoriska mottagningscentra. (Dessa centra är för övrigt snarlika de ”läger vid gränsen” som Kristdemokraterna förordade 2015 och fick hård kritik för. Tiderna förändras.)
Regeringar av olika kulör har nyligen fått kritik av Riksrevisionen för att de lägger fram migrationspolitiska förslag utan att fundera över vilka konsekvenser de kan få. Tyvärr verkar kritiken inte ha beaktats alls. Regeringens säregna insmygande av förslag från en utredning ingen har läst och vars huvudalternativ få känner till är snarast ett exempel på motsatsen, en typ av politik där de praktiska konsekvenserna kommer i sista hand och behovet av att komma överens partierna emellan sätts främst.
