Pomperipossaeffekt för nyanlända
Marginalskatterna var 1970 och 80-talens stora skattepolitiska fråga. Den var inte alltid så pedagogiskt enkel att driva. Det finns ju ingen skatt som heter marginalskatt utan den är lika med skatten på en inkomstökning. De extrema marginalskatterna fick en rad konsekvenser på människors beteende. Varför jobba extra om långt mer än hälften av extrainkomsten går förlorad i skatt?
Marginalskatterna är fortfarande för höga i Sverige. Den som tjänar över 55 000 och får en extrainkomst på 1000 kronor får betala minst 55 procent i inkomstskatt av den (beroende på den kommunala uttaxeringen). Återstår gör 450 kronor av inkomstökningen.
Men tuffa marginaleffekter drabbar långt fler - och är i dag till och med större för personer med mycket låga inkomster eller inga inkomster alls. Precis som höga marginalskatter minskar arbetsviljan för personer med medelhöga inkomster får marginaleffekterna stora konsekvenser för resurssvaga.
I en undersökning som är skriven för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi har man listat ett antal nyanlända typfamiljer och undersökt hur de påverkas om någon börjar att arbeta.
Marginaleffekterna kan i vissa fall bli över 100 procent. Det vill säga att en inkomst leder till att bidrag istället trappas ned och arbetet blir en ekonomisk förlust. Det var för övrigt när författaren Astrid Lindgren drabbades av en marginalskatt på 102 procent som hon skrev den berömda Pomperipossasagan 1976.
Familjen med fyra barn där ingen arbetar och en får ett jobb drabbas likt Pomperipossa i sagan av att arbetet blir en förlust. Plånboken blir 10 kronor tunnare i månaden. För sammanboende med ett barn där en av föräldrarna börjar med att gå till arbetet varje morgon stärks familjeekonomin med ynka 510 kronor.
Det är ingen enkel sak att skruva på regelverken. ”Valet mellan starka ekonomiska incitament av att arbeta och rimliga levnadsförhållanden ställs här på sin spets”, avslutar utredaren Eva Löfbom.
Men till det positiva hör att problemet med marginaleffekter inte längre är något som enbart förknippas med medelklassgrupper utan att en länge förbisedd berg av marginaleffekter slår mot resurssvaga - uppbyggt under ett antal år då ingen talade om effekternas existens. Eller till och med förnekade dem.
Astrid Lindgrens Pomperipossa insåg till slut efter många prövningar att hon istället kunde söka "socialunderstöd". Och så levde hon sedan på det i alla sina dagar.
Det kommer många nyanlända också att göra om inte bidrag, skatter och regelverk justeras.
