Poliskritiken splittrar samhället

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Drago Prvulovic / TT

Ogrundad kritik mot polisen spär på motsättningar i samhället.

Det var upprörda tongångar den 24 augusti i valrörelsens slutskede när polis och aktivister drabbade samman i Malmö. Från företrädare från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ kom hårda angrepp på polisens insats. Gudrun Schyman talade om polisvåld och Miljöpartiet krävde en utredning - som om händelsen med flera skadade inte skulle utredas.

Nu har utredningen kommit och de politiska företrädarna svarar med tystnad. Vice överåklagare Eva Nilsson vid Särskilda Åklagarkammaren valde under veckan att lägga ner förundersökningen mot Malmöpolisen. Enligt förundersökningen hade de som blivit påridna av polisens hästar haft möjlighet att flytta på sig. En av aktivisterna blev trampad av hästarna sedan vederbörande försökt hämta ett föremål för att kasta på poliserna. Många kritiserade också polisen för att de skulle ha kört på en demonstrant med uppsåt. Vittnen pekar dock på att mannen försökte stoppa polisbilen som i låg fart färdades med sirener och blåljus.

Det finns säkerligen erfarenheter att dra av misstag eller felaktiga beslut under händelsen. Att åklagaren lägger ner en undersökning och att rutiner följts betyder inte per automatik att höga målsättningar nåtts. Svensk polis jobbar sedan Göteborgskravallerna 2001 också med dialog och icke-konfrontativ framtoning, något som uppenbarligen inte fungerade i Malmö.

    Men anklagelser om polisvåld och den hårda kritiken mot Skånepolisen från flera politiska partier ter sig i efterhand som tämligen överdriven.

    Och där bär de politiska företrädarna ett stort ansvar. Polisen ska granskas. Men grundlös kritik skadar trovärdigheten för polisen. Den ökar klyftor mellan unga och ordningsmakten. Den klyver relationen mellan polisen och invånare i förorten. Bilden av en våldsam och diskriminerande polis leder till misstro och i slutändan till stenkastning mot polis, räddningsfordon och ambulanser i förorter.

    Vänster-höger konflikten om polisen tycks vara specifikt svensk. Den finns inte i våra grannländer utan är kopplad till historia och kanske den starka maktanalysen som är så stark inom rödgröna rörelser. Men den generella kritiken är inte grundat i fakta. Internutredningar fungerar, enligt flera utredningar. Det finns brister: Först i och med den nya polisorganisationen som träder i kraft den 1 januari ska internutredare finnas i ständig beredskap även utanför ordinarie arbetstid.

    Kanske var det tidigare namnet på interutredningsorganisationen Riksenheten för polismål en del av problematiken. Namnet var lika felaktigt som FRA, Försvarets Radio Anstalt, som inte är en del av försvaret, knappt håller på med radio och inte är vad man vanligen förknippar med en anstalt. "Polismål" indikerade inte på självständighet och oberoende.

    Nu jobbar utredarna i det som kallas Särskilda Åklagarkammaren vilket signalerar att förundersökningarna sker under ledning av åklagare och inte av poliser. Det är långtifrån betydelselöst.

    Men ett namnbyte räcker inte för att minska motsättningar så länge som vänsterpolitiker på andra och tredjehandsuppgifter väljer att underminera förtroende för statliga myndigheter.

    Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.