Överraskningarnas Sabuni

Hon har i så fall redan stöd av ointagliga minst 104 av 183 ombud innan alla distrikt har redovisat utgången av den interna nomineringsprocessen.

På söndagskvällen fattade styrelsen för Liberalerna i Kalmar län beslutet att stå bakom Nyamko Sabuni. Då hade Gotlandsdistriktet någon timme innan ställt sig bakom Nyamko Sabuni.

I länsförbundets medlemsomröstning fick Sabuni 65 procent av rösterna. Erik Ullenhag fick 30 procent och Johan Pehrson fem procent. Länsförbundet har fyra ombud på det extra landsmötet. På måndagskvällen fattar Liberalerna i grannlänet Kronoberg beslut i partiledarfrågan.

Nyamko Sabunis framgång är minst sagt remarkabel. Hon har tagit hem både storstad (Skåne och till mångas förvåning Västsverige) och landsort/landsbygd.

Hon har vunnit län med frisinnade medlemmar, som Värmland och Jönköping å ena sidan och å andra sidan kravliberalernas Skåne. Erik Ullenhag väntas få stödet i det stora Stockholmsdistriktet, men Nyamko Sabuni är i provvalen inte långt efter och har också vunnit i flera Mälardalskommuner.

Medier - även Barometern-OT:s ledarsida - överskattade stödet inte bara för mediefavoriten Erik Ullenhag som ansågs vara en given vinnare utan också för den linje som han anses stå för. Det finns en tydlig parallell i när Birgitta Ohlsson utmanande Jan Björklund om partiledarposten. Striden avslutades när Jan Björklund fick flest förstaplatser i det interna riksdagsprovvalet. Den mer radikala socialliberala falangen hade gjort en grav felbedömning av medlemmarnas politiska hållning. Stockholmsledarskribenternas liberalism var inte de breda medlemslagrens.

Nyamko Sabuni förklarades också av medier mer eller mindre ha förlorat kampen efter om omdiskuterade uttalanden om att mångkultur inte är ”något att eftersträva” - ord som Sabuni gjorde avbön för. Det starka stödet, framför allt i de mindre länen där liberalerna är en marginaliserad kraft, trots fadäsen vittnar om hur hårda kraven på förändring är. Medier har lätt förenklat skildrat ”Liberalerna”, det smala parti med baser där kandidatutfrågningarna ägde rum - Stockholm, Göteborg, Umeå och Lund och missat ”Folkpartikulturen” på landsorten.

Erik Ullenhag är trots allt partietablissemangets namn, han är de stora ledarsidornas kandidat och Stockholms innerstads namn. I det nya politiska landskapet är de egenskaperna emellertid inte längre givna framgångsfaktorer. Inte heller att ha varit ansvarig för en integrationspolitik som handlade om mer retorik än integration (Ullenhag),

Sabuni bryter också som person mot centrala beståndsdelar av Liberalernas partikultur präglad av pragmatism, förhandlingar och akademisk lågmäldhet. Hon vinner frisinnades röster - trots tidigare fördömanden av religion. Kanske också för att Ullenhags personkampanj varit övertaktisk. Han besökte som av en händelse häromveckan Equmniakyrkans nationella möte i Jönköping - vilket med tanke på hans tidigare begränsade frisinnade engagemang väckte uppmärksamhet.

De politiska skillnaderna mellan kandidaterna ska inte underskattas men heller inte överdrivas. Även Sabuni har att söka återta rörliga allmänborgerliga väljare inom ramen för Januariöverenskommelsen. Ullenhag skulle med den förändring som skett i asyl och migrationsfrågorna sedan han lämnade svensk politik tvingas att föra en annan linje än den som han förknippas med.

Det enda som hotar en seger för Nyamko Sabuni är att ombuden skulle rösta mot utgången i medlemsomröstningarna. Då skulle Erik Ullenhag hamna i den föga avundsvärda sitsen att vara vald av partieliten, men sakna medlemmarnas stöd.