Överge MP:s asylpolitik

Ledare Artikeln publicerades
Visioner löser inte de problem som är kopplade till dagens migration, trångboddhet, arbetslöshet och segregation.
Foto:MAJA SUSLIN / TT
Visioner löser inte de problem som är kopplade till dagens migration, trångboddhet, arbetslöshet och segregation.

Liberala debattörer är intellektuellt hederliga när de förordar öppnare gränser, men blundar för faktiska problem.

I USA kallas inlandets stater stundtals för "fly over states". Uttrycket refererar till hur eliterna antingen i huvudstaden Washington på östkusten eller San Francisco på Västkusten inte har någon annan relation till huvuddelen av den amerikanska ytan än från business class fåtöljen. Man har aldrig satt sin fot i Missouri och S:t Louis. Man har bara flugit över staten och sett ner på den, på samma sätt som man ser ner på dess invånare, med fel åsikter och kulturer. Och där ligger den stora motsättningen i USA; mellan (republikanskt) inland och (demokraternas) kuster. Det är lätt att sätta in Reinfeldts yttrande om ett till ytan tomt Sverige som han observerat från regeringsplanet i det sammanhanget.

Men det är också teori som krockar med praktiken. Senaste inlägget i migrationsdebatten kommer från kända liberaler med namn som Fredrik Segerfeldt, Johan Norberg och Sofia Nerbrand som oroar sig över talet om volym i debatten och kräver reformer av arbets- och bostadsmarknader, utbildnings- och skattesystem för att vidmakthålla den generösa asylpolitiken. Eller kanske ännu hellre helst öppna gränserna helt.

Det är, får det, konstateras ett hederligare förhållningssätt till migrationsfrågans utmaningar än vänsterns svar. Det är omöjligt att långsiktigt kombinera en asylinvandring på just dagens höga nivåer med den nuvarande utformningen av välfärdens institutioner och en reglerad arbetsmarknad.

Men likväl som Reinfeldts bild av ett öde Sverige fyllt med gran och mossar som kan befolkas helt saknar koppling till verkliga frågor finns det ett visionärt eller utopiskt drag i den liberala argumentationen. De reformer som ligger där outtalade är omfattande och för övrigt sällan detaljerat beskrivna. Hur ska löner i Sverige pressas ner - med tanke på den svenska modellen med starka parter på arbetsmarknaden? Finns det en acceptans för en svensk låglönesektor - med tanke på att jämlikhetsvärden är en del av ett svenskt DNA? Hur påverkas lönerna på hela arbetsmarknaden om minimilöner införs, som dessutom måste anpassas till det relativt höga försörjningsstödet i Sverige?

Det är frågor som, som alltid, lämnas obesvarade. Lägg därtill att om så stora reformer skulle få stöd tar de mycket lång tid att genomföra. Dagens tryck på Arbetsförmedlingen, på småorterna långt från storstäderna och problemen med utanförskap på arbetsmarknaden förändras inte över en månad med visionära texter. Det humanitära perspektivet i asylfrågan kan inte reduceras till hur många Sverige tar emot utan måste också innefatta hur nyanlända får möjlighet att etablera sig i Sverige.

Sverige bör fortsätta att vara ett föredöme när det gäller flyktinginvandring. Nästa generation kommer ställa frågan hur vår generation bemötte syrier och irakier när de tvingades fly från sina hemländer.

Ska flyktingsinvandringen värnas ter det sig naturligare att här och nu skydda systemen genom att avvisa de som fått avslag, ställa försörjningskrav på kärleksinvandringen och motverka tendenser till parallellsamhällen än att upprätthålla en hög invandring med att välfärdstatens institutioner ska omprövas.

Överge inte Reinfeldts asylpolitik, skriver debattörerna. Nej, men överge Miljöpartiets.