Normkritisk brandsläckning
Det blev en pinsam tillställning för MP: Dels på grund av smaklösheten i att försöka vinna politiska poäng på en brand som fortfarande härjar, och som hittills har skördat ett människoliv och stora materiella värden. Dels på grund av den ofrånkomliga doften av ”damage control” från MP.
Försvarsbloggaren Skipper påminde nämligen (3/8) om att vid den stora skogsbranden i Tyresta 1999 så hjälpte försvaret till med släckningsarbetet genom 200 värnpliktiga och 17 helikoptrar. Sedan dess har försvaret bantats så att man till den pågående branden i Västmanland inte kan bidra med mer än fem helikoptrar och hundra man, varav hälften hemvärnssoldater.
Förvisso bär både Alliansregeringen och Socialdemokraterna ett tungt ansvar för den genomförda försvarsslakten, men av alla riksdagspartier är det Miljöpartiet som är ivrigast att gå vidare och skära bort ännu mer av Sveriges försvar. Helst vill MP ersätta så mycket som möjligt av försvaret med ”ickevåld, förebyggande diplomati och fredsbyggande insatser”. Hade MP fått bestämma hade försvaret sannolikt inte ens kunnat mönstra fem helikoptrar och hundra man till branden i Västmanland, och det är därför gårdagens pressträff liknar skademinimering.
Budskapet MP vill få ut är att partiets krav om försvarsnedskärningar inte alls skulle drabba krisberedskapen, eftersom man vill föra över en del av pengarna man tar från försvaret till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). MP vill ge MSB huvudansvar för klimatanpassningsarbetet i Sverige, och ger som konkret exempel inköp av ”flygplan för brandsläckning”. Den kappan vände sig villigt efter vinden!
Läser man MP:s senaste riksdagsmotion om försvar och samhällets krisberedskap framgår dock att en del av ”klimatanpassningsmiljarden” som MP vill ta från försvaret och ge till MSB ska gå till ”klimatanpassning av miljonprogramsområdena”. Eftersom det är ett av MP:s käraste vallöften är ett rimligt antagande att flygplan för brandsläckning kommer att vara glömda så snart branden i Västmanland är släckt.
Det finns också en annan invändning mot MP:s prioritering. När naturkatastrofer och andra kriser snabbt och brutalt drabbar människor så krävs en hierarki och auktoritet i räddningsarbetet som rimmar illa med de ideal om ”platta organisationer” och ”lyssnande ledarskap” som annars råder i Sverige. Beslut måste fattas och verkställas snabbt, det finns helt enkelt inte tid för debatt och votering.
När MP skriver om Försvarsmakten att den ska vara en ”attraktiv arbetsgivare” som återspeglar ”moderna och riktiga värderingar, baserat på en modern värdegrund” anar man att det är just militärens traditionellt hierarkiska organisation som MP har problem med. MSB å sin sida, som vill se en ”djupgående förändring av attityder och värderingar” för att nå målet om minst 40 procent kvinnliga brandmän, passar normkritiska MP bättre. Men när det väl brinner föredrar nog de flesta snabba och resoluta räddningsinsatser framför ”moderna och riktiga värderingar”.
