Nej till influencer-minister
Reklamen i sociala medier har ökat lavinartat. Influencers, kända bloggare eller opinionsbildare, gör allt oftare reklam för olika företag och produkter. Nu höjs röster om att politikerna behöver ta ett större ansvar för fenomenet som brukar kallas för influencer marketing.
I en artikel i tidningen Resumé menar flera influencers och PR-chefer att det behövs en sociala medier-minister som enbart arbetar med dessa frågor. Den okunskap som finns kring influencer marketing bör hanteras från politiskt håll, som det heter i artikeln. Frågan har också lyfts på Aftonbladet debatt där det konstateras att ”en sociala medier-minister är lika naturlig som en för stadsbyggnad eller landsbygd”.
Varför politiskt inblandning behövs är oklart. En sociala medier-minister skulle med stor sannolikhet leda till mer detaljstyrning och lagstiftning. Någonting som de flesta branscher brukar vara emot. De flesta vill ju helst att politikerna håller sig långt borta från deras verksamheter.
Det pressetiska systemet har tillkommit just av denna anledning. De etiska reglerna har utvecklats av tidningsbranschens aktörer för att undvika att enskilda råkar illa ut genom publiceringar i media. Reglerna är i många avseenden strängare än lagen vilket gör att självregleringen är ett effektivt sätt att undkomma lagens långa arm. Tidningsbranschen ville nämligen hellre själv sätta spelreglerna för den egna verksamheten.
Inte minst när det handlar om yttrandefrihet finns det goda skäl för politiker att hålla behörigt avstånd. Lagstiftning ska i så liten mån som möjligt påverka och styra vad som publiceras. Oavsett om det rör inlägg på Instagram eller i en papperstidning.
Influencers yttrandefrihet begränsas redan i dag till viss del av marknadsföringslagen. Den gäller både för sociala medier och traditionell media. Visst kan reklam i sociala medier ha en stor påverkan, inte minst för den yngre generationen, men det innebär inte att det ska behandlas annorlunda än marknadsföring i andra medier.
Kravet på en sociala medier-minister säger också någonting om branschens självbild. Sociala medier är långt ifrån en tillfällig fluga men det har inte en sådan särställning som vissa influencers vill få det att verka.
Visst finns det frågetecken om hur lagstiftningen ska tillämpas för sociala medier. Det är ett ypperligt tillfälle för branschen att gemensamt komma överens om riktlinjer och själva styra utvecklingen.
Branschens rop på politisk intervention kan ses som ett rop på legitimering. Det verkliga berättigandet kommer dock när en bransch själva axlar den ansvarstagande rollen. För den okunskap som finns kring influencer marketing verkar snarare vara en fråga för branschen än för politiker.
Istället för att förvänta sig att politiker ska ingripa, borde man agera självmant. Annars är risken stor att det faktiskt tillsätts en sociala medier-minister som inte alls gör som branschen vill.
