Mindre än sex månader kvar till valet

Ledare Artikeln publicerades

Det kommer att bli ett klassiskt svenskt höger/vänster-val. Den som går igenom vad de båda blocken står i stort märker snabbt att den dimension som miljöpartiet försökt införa i politiken nu drunknat i det grundperspektiv som socialdemokrater och vänsterpartister alltid haft på samhället: vikten av att sätta kollektivet före den enskilde.

Den givna mätaren är nu som tidigare skattepolitiken. Rättvisa för den som utgår från borgerliga perspektiv är att de resurser vi arbetar ihop på skilda vägar också ska disponeras av oss. Dels för våra egna behov och intressen, men också som medel för vårt ansvarstagande för andra. Familjen, släkten, föreningslivet och hela det vanliga samhället ger vägar genom vilka vi kan slussa det vi kan disponera över till mål som vi och andra anser viktiga.

Vänstern litar inte tillräckligt på vanliga människor för att nöja sig med detta. För vänstern är höga skatter ett egenvärde, eftersom de fråntar vanliga människor möjligheten att själva styra över sina pengar, och ger den rätten till valda politiker, som anses fatta klokare beslut. Det är denna misstänksamhet för vad vanliga människor kan hitta på om de får bestämma som lett till att vi fortfarande lever i ett land med ett av världens högsta skattetryck.

Vi ser den hör skillnaden allt tydligare i valrörelsen inför höstens val. Nu senast på lördagen lade alliansen fram planen för ytterligare skattesänkningar för pensionärer 2011. Sammantaget har skatterna under alliansregeringens år sänkts med mellan 4500 och 6000 kronor för den som är över 65. Om pensionären dessutom skulle tänka sig att också arbeta under någon tid, får han eller hon dubbelt jobbskatteavdrag.

Samtidigt möter vi hos allianspartierna en diskussion om hur marginaleffekterna ska dämpas, så att det ska löna sig mer att arbeta. Alla fyra vill sänka den statliga skatten, på något olika sätt. Alla fyra vill behålla eller utveckla hushållsavdragen. Alla fyra vill sänka bolagsskatterna, också detta på något olika vägar.

Mot denna syn på samhället, där statens och kommunernas makt över vår vardag minskar, står vänsterkoalitionens idéer. Socialdemokraterna och vänstern vill återinföra förmögenhetsskatten – här är miljöpartiet en maktlös gisslan. Alla partierna vill avskaffa hushållsavdraget. Alla vill grunda upp jobbskatteavdraget.

Man kan se rättvisan som rätten att själv få avgöra vart de egna resurserna ska gå. Då är och förblir alliansalternativet det mest rättvisa. Man kan också se rättvisan som det som ger mest åt alla – det som ökar den helhet alla har del i. Då blir också alliansens väg den mest rättvisa. Tillväxten kommer ofelbart att bromsas av vänsterkoalitionens idéer. Man kan se det rättvisa som det som ger de svagaste den bästa grunden. Även här vinner alliansens politik.

Vänstern talar ofta om samhällets svaga. Det är naturligt. Det talet bygger vänsterkoalitionens maktbas, och med dess politik kommer den basen att breddas. Fler kommer känna av beroendet av vänsterpolitikers välvilja. Kanske är det effektivt. Men särskilt rättvist – knappast. I synnerhet inte av det miljöparti som vill värva mittenväljare till stöd för beroendets politik.