Miljöpartiet lyssnar inte på klimatråd

Ledare Artikeln publicerades

Miljöpartiet talar ofta om att vetenskapliga utsagor om klimathot och miljö måste in i debatten. Men partiet negligerar konstant miljöekonomisk forskning.

Ett de-factoförbud av bensin och dieselbilar skulle vara lika med en enorm kapitalförstöring.
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Ett de-factoförbud av bensin och dieselbilar skulle vara lika med en enorm kapitalförstöring.

En påminnelse om hur viktigt det är att inte dras med i trender utan att lyssna till olika perspektiv kom från myndigheten Trafikanalys som studerat effekterna av att införa miljözoner i innerstäder för att begränsa bilismen.

Trafikanalys noterar att de samhällsekonomiska vinsterna för en miljözon klass två i Stockholm skulle uppgå till 333 miljoner kronor på tio år, medan kostnaderna - bland annat för byte av fordon för dem som berörs skulle uppgå till nio miljarder. ”Inte samhällsekonomiskt försvarbart”, sa Trafikanalys.

Den rapporten verkar inte ha nått till regeringskansliet och vice statsminister Isabella Lövin som nu går vidare på samma linje och föreslår att fossila bränslen inte ska säljas i Sverige efter 2030. Det skulle vara fråga om en enorm kapitalförstöring som dessutom skulle få närmast osannolika fördelningspolitiska och regionala effekter. Hela fordonsflottan kan inte bytas ut och det saknas tekniska möjligheter - och bränsle - för att bygga om alla bilar. Även om satsningen genomfördes - på något sätt - blir klimatnyttan per satsade miljarder kronor begränsade jämfört med andra investeringar för att minska förekomsten av växthusgaser.

Miljöpartiet inför klimatpolitiska råd och upprepar ofta att vi måste lyssna mer till de miljöexperter som beskriver klimatets utveckling eller den hotade naturen. Men partiet självt tar inte intryck av den breda miljöekonomiska forskning som finns i Sverige.

I samma text från de gröna jämförs alliansens budgetneddragningar av MP-satsningar med Trumppolitik. Att allianspartierna har en resa att göra när det gäller miljöfrågor är uppenbart. För Kristdemokraterna med sin förvaltarskapsprincip borde området utgöra en hemmaplan. Moderaterna har möjligheten att föra in miljöekonomi och tekniktilltro. Centern har kunskapen om att elcyklar till Stockholmsväljare inte minskar utsläppen i Sunne eller Säffle.

Men kritiken från miljöekonomerna i exempelvis Konjunkturinstitutets klimatråd träffar också de grönas politik. Åtgärder som flygskatt och bonus-malussystem för bilar eller subventionerade elcyklar anses inte vara miljöekonomiskt framgångsrika.

En annan återkommande ”besparing” från allianshåll rör statliga inköp av skogar till reservat, något som Miljöpartiet är tillskyndare av. Men det är knappast Trumppolitik att betrakta det gröna guldet i termer av klimatnytta och mot den bakgrunden understryka värdet av produktion, i form av trähus eller värme.

De gröna hänvisar regelmässigt till miljöforskare som passar dem. Men de råd - statligt neutrala - som inrättas och får regeringsuppdrag är viktiga tills den dagen de kommer med rapporter.

Expertgruppen för miljöstudier som de gröna var med och inrättade lades ned utan att Miljöpartiet sa ett ord. Konjunkturinstitutets klimatekonomiska rapporter refereras det aldrig till från de gröna. Myndigheternas klimatekonomiska rapporter - som Trafikanalys - dödas inte sällan med tystnad. Det är mot den bakgrunden nya råd inrättas, med nya uppgifter och nya ledamöter. Det klimatpolitiska rådets kommande utvärderingar blir därför mycket spännande att läsa. Hoppas bara att det uppvisar samma integritet och självständighet som de övriga statliga råden.