Miljöparti med svagt miljöförtroende

Valmanifestet innehåller runt hundra förslag – varav sex stycken är prioriterade. Av dessa sex handlar tre om miljö och klimat: satsning på höghastighetståg, antibiotikaskatt på importerat kött och stopp för spridning av plast och gifter i haven.

Att Miljöpartiet vill lämna vissa av de senaste årens spörsmål därhän och fokusera på områden i vilka partiet traditionellt sett har varit starkt är föga förvånande. Frågan är dock om strategin håller. För fyra år sedan, innan mandatperioden, tyckte nästan varannan väljare att Miljöpartiet var bäst i miljö- och klimatfrågor. För ett år sedan var siffran nere på 17 procent.

De satsningar som faktiskt har drivits igenom av partiet under mandatperioden har dessutom blivit starkt kritiserade. När regeringen i höstas presenterade sin sista budgetproposition för mandatperioden sågades i princip alla de miljö- och klimatpolitiska åtgärderna som ineffektiva av Konjunkturinstitutet.

Samtidigt lovade Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i ett tal på Handelshögskolan att Alliansen kommer att satsa på miljö och klimat. Han gav uttryck för en klassiskt liberalkonservativ syn med respekt för människors livsval i kombination med ansvar att förvalta miljön väl för nästkommande generationer och marknadsekonomiska lösningar. Partiet vill fokusera på basindustrin och transportsektorn – vilka tillsammans står för två tredjedelar av Sveriges utsläpp.

Det skapar ny vidd i frågor om miljö och klimat, och förhoppningsvis spänst i debatten. Frågorna är såväl kortsiktigt som långsiktigt viktiga, och fortfarande prioriterade för många svenskar. Om Miljöpartiet faktiskt lyckas få upp frågorna på agendan under valrörelsen är en uppförsbacke ändå att vänta. Fridolin och Lövin kommer inte längre att komma undan med att bara säga ”miljö” flest gånger.