Martin Tunström: Håller er borta från medierna, Kalmar kommun!
Efter några inledande formuleringar som nästan alla kan ställa sig bakom om att Kalmar kommun ska leverera ”likvärdig service” och verksamheten ”kvalitetssäkras för att garantera båda könens behov och villkor” finner läsaren ett långtgående politiskt manifest som saknar motstycke.
I kommunpolitiken har Kristdemokraterna med rätta pekat på att kampen mot hedersvåld inte tillräckligt uppmärksammas. Där har ju Vänsterpartiet – som politiskt ansvarat för arbetet – också internt haft svåra problem. Partiet har nationellt systematiskt tonat ned hedersvåldsproblematik. Hederskulturen stör vänsterns maktanalys där det är vita män som står för våldet.
Men bristerna är större än så. De är även större än kostnaderna. Vad ska en jämställdhetsutvecklare arbeta med på Kalmar vatten som i likhet med alla bolag och förvaltningar ska inrätta en sådan tjänst på ledningsnivå? En bolagsstyrning som preciserar inrättande av särskilda tjänster är för övrigt väldigt ovanlig. Det är bolagets styrelse som ansvarar för hur ägardirektiv om exempelvis jämställdhet ska uppfyllas.
Det riktigt allvarliga är att kommunen fattar beslut om mål som ligger utanför det område där kommunen får fatta beslut.
Målen om en jämn fördelning av makt gäller även ”medier, kultur, forskning, och trossamfund. Kommunen anser sig med egna ord ha rätten att fatta beslut utanför ”det formella demokratiska systemet”.
Alltså, tidningar, kyrkor och idrottsföreningar är underordnade Kalmar kommuns politiska system.
Det behövs uppenbarligen en upplysning om att Sverige har världens äldsta nu gällande grundlagsskyddade tryckfrihet som garanterar det fria ordet. Det är tidningar som granskar kommuner, inte kommuner och maktorgan som ska bestämma pressen.
Vad gäller trossamfund råder grundlagsskyddad religionsfrihet i Sverige. Kyrkor och samfund är helt enkelt skyddade från exempelvis kommunala politiker som vill påverka deras egna lärobaserade angelägenheter.
Kommunmajoriteten drar sig heller inte för att lägga sig i de politiska parternas interna angelägenheter som om det är kommunen som styr partierna och inte partierna kommunen.
Kommunen ska verka för en jämn representation i tillsatta nämnder och ledningar.
Det är ett kommunalt intrång i partiernas fria nomineringsrätt som ingen kommunledning ska överpröva. Och som knappast går ihop med lagen om proportionellt valsätt.
Man kanske kunde börja med att titta på majoritetens egna kommunalråd där tre av fyra är män.
I en demokrati är det väljarna som har möjlighet att exempelvis straffa ett parti som inte verkar för jämställd representation eller som inte låter landsbygdsbor, företagare eller högutbildade bli representerade.
Den feministiska och normkritiska hållningen märks också i formuleringar som att ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen ska uppmuntras. Avtalsvägen kan kommunen som arbetsgivare erbjuda förstärkt föräldrapenning, men att påverka privatanställdas föräldrars värderingar och val ligger faktiskt inte i den lokala demokratins uppdrag. Kommuner är faktiskt förbjuda att agera i frågor som ”ankommer på ”annan”, det vill säga statlig myndighet.
Det är en gåta att formuleringarna inte stoppats. Det är förvånande att tjänstemän skriver under. Och det är en stor besvikelse att notera vilken demokratisyn som präglar majoriteten i kommunen, Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet.
