Annons

Livsviktig strid om mindre viktig post

Talmansvalet är början på en kamp om hur Sverige ska styras under årtionden framöver.
Ledare • Publicerad 22 september 2018
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Andreas Norlén, konstitutionsutskottets ordförande (M), föreslås av Alliansen bli ny talman.
Andreas Norlén, konstitutionsutskottets ordförande (M), föreslås av Alliansen bli ny talman.Foto: Janerik Henriksson/TT

Hur kan det vara så mycket tjafs om vem som ska bli talman nu? Ingen vet ju ändå vad en talman gör eller heter.

Invändningen är inte helt missriktad men nästan. Talmansuppdraget brukar tillmätas stor vikt men få medborgare skulle på rak arm kunna nämna något tillfälle när det har varit avgörande vem som har utfört uppgiften. Att så snart som möjligt efter ett val få fram en ny statsminister och därmed regering har inte varit någon större utmaning.

Annons

Men nu är saker och ting inte som de har varit. Regeringsbildningen är svårare i år. Talmannens arbete kommer att granskas hårdare. Oavsett vilken statsminister som talmannen föreslår, kommer den förlorande sidan att anse sig förfördelad eftersom valet gjorde alla partier till segrare.

Och framför allt: partiernas agerande i frågan om vem som ska bli talman blir avgörande för hur de agerar i regeringsfrågan. Deras agerande i regeringsfrågan blir avgörande för vilka majoriteter som kan bildas inte bara denna mandatperiod utan under lång tid.

Skulle det till exempel lyckas för Socialdemokraterna att bryta upp det borgerliga samarbetet, kommer det att ta mycket lång tid innan den typ av politik som Alliansen har stått för blir aktuell igen. Första sprickan i samarbetet kan tillfogas Alliansen genom talmansvalet – varför också Alliansen har vinnlagt sig om att hålla ihop och föreslå en gemensam kandidat, konstitutionsutskottets ordförande Andreas Norlén (M).

Med tanke på hur viktig den process som nu pågår i riksdagen är, framstår det som högst beklagligt att det byggs upp en känsla av att tiden rinner ut. Det har på fullt allvar hävdats att resultatet i riksdagsvalet hotar att skapa kaos i det politiska livet.

Men så bråttom är det faktiskt inte. Det finns ingen bortre gräns för hur länge talmannen får samråda med partiledare och överlägga med de vice talmännen om förslaget till statsminister. Skulle förslaget trots överläggningarna röstas ner i riksdagen kan talmannen komma med ett nytt.

Skulle även det falla, återstår ytterligare två chanser innan ett nytt val till riksdagen måste hållas. Det har visserligen aldrig förekommit att talmannens första förslag till statsminister har röstats ner, men att regeringsformen räknar med möjligheten visar att det inte råder något kaos.

Det är inte heller så att landet upphör att regeras. En övergångsregering kan båda fatta beslut i löpande frågor och lägga fram en budget, och sitter kvar tills det finns en ny regering.

Och under tiden fortsätter det offentliga Sverige att fungera. Myndigheterna agerar självständigt och har dessutom i många fall uppsikt över varandra. Centrala välfärdsverksamheter styrs hursomhelst bara indirekt av regeringen. Den svenska ekonomin påverkas sannolikt mer av vad Riksbanken gör än av vad en regering företar sig. Och Sverige saknar inte företrädare gentemot omvärlden bara för att inte någon ny statsminister har valts.

Det råder inget kaos. Det finns ingen tidspress, även om det naturligtvis vakansen måste ha någon bortre tidsgräns. Sverige behöver en regering – men en reforminriktad sådan, inte en regering vilken som helst bara mandaten räcker.

Det är mycket som står på spel i riksdagen nu, talmansvalet inräknat. Det är därför viktigare att det blir rätt än att det går snabbt.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons