Idel förlorare bakom fasaden

Försoningsfesten byggde en kuliss av utsträckta händer, blommor och applåder. Bakom fasaden fanns idel förlorare.

Kristdemokraternas extra riksting i Västerås på lördagen kan beskrivas i kalla siffror. Två toppnamn var rivaler om makten: partiledaren Göran Hägglund utmanades ända in på upploppet av Mats Odell. 72 talare pläderade under nästan fyra timmar för sin favorit. Kravet på sluten omröstning resulterade i ett tydligt facit på storbilden ovanför podiet. 188 för Hägglund. 88 för Odell.

Göran Hägglund har fått förnyat förtroende, men med en misstroendeförklaring från en tredjedel av partiets ledande politiker. Aron Modig, ordförande i det ofta tongivande ungdomsförbundet KDU, pläderade för Odell och hans skarpare ideologiska profil. Många av Hägglunds förespråkare, berömde vad han har gjort som socialminister, men efterlyste ett mer offensivt ledarskap i partiet.

Första vice ordföranden Maria Larsson utmanades av Ebba Busch, som står nära församlingen Livets Ord. Den och andra kyrkliga grupper har ställt sig bakom Mats Odell. Larsson fick 155 röster mot 122 för Busch. Endast andre vice ordföranden David Lega valdes med hela rikstingets stöd.

Mats Odell kan knappast bli kvar som gruppledare i riksdagen efter sitt försök att ta makten. Det går inte att tala om delat ledarskap. Det skulle bli ett splittrande ledarskap. Hans stödtrupper kommer knappast att acceptera en degraderingar i tysthet.

Kraftmätningen i Västerås påminner om liknande schismer i ett annat parti med starka värderingar. Miljöpartiet balanserar mellan det som i Tyskland kallas "fundisar" och "realos". Odell leder partiets alltmer frustrerade fundisar, falangen som vill betona partiets kristdemokratiska ursprung. Hägglund har "realos" på sin sida, den majoritet som vill anpassa programmet till politikens pragmatiska krav. Realos kan peka på tre framgångar: två alliansegrar i rad, ett välskött socialdepartement och Göran Hägglunds lyskraft, som är större än partiets. Fundisarna ser något annat: opinionssiffror, som fastnat i närheten av det ödesdigra 4-procentstrecket.

Också alliansregeringen riskerar att bli förlorare efter Göran Hägglunds knappa seger. Stödröster, kamrat fyra procent, är en osäker tillgång, om KD halkar för långt ner i mätningarna.

Förra sommaren fick Göran Hägglund tidsbegränsat förtroende till det extra rikstinget. Han omvaldes formellt tills vidare. Men om han inte skapar verklig försoning och inte lyckas vända opinionssiffrorna är nog dagarna räknade för "den bästa socialministern efter Gustav Möller".