Hamnarna ska vara svenska

Rättsvetare och jurister skakade på sina huvuden. Det står ju i Kommunallagen att kommuner inte får hantera frågor som ankommer på ”någon annan”. Utrikespolitik är en fråga för regeringen , inte för kommuner eller regioner. Men kommunen såg hamnavtalet - trots kritiken från regeringen - som en vanlig kommersiell uppgörelse och ignorerade formuleringarna i lagboken.

Karlshamn är inte det enda exemplet. Kina har visat intresse för svenska hamnar. Flygfält har sålts. I ett land som Sverige där delar av infrastrukturen är kommunaliserad- flygplatser- eller privatiserad - polishus och domstolar - är det tämligen enkelt för en främmande makt att förvärva strategiskt viktigt egendom.

Nu föreslås en kontrollmekanism när det gäller just hamnar och flygplatser. Staten ska kunna granska och även förbjuda överlåtelser av särskilt viktig egendom för att kunna kontrollera territoriet.

Det är en motiverad inskränkning inte bara av det kommunala självstyret utan också av den privata äganderätten.

Förslaget omfattar också mark nära militära anläggningar vid Sveriges kust och på några platser i Norrbotten. Det rör sig om cirka 31 000 fastigheter. Det är sommarstugeägare som hädanefter kan komma att tvingas anmäla en längre uthyrning eller en försäljning till staten.

Här visar erfarenheterna inte minst från Finland hur ryska intressen köper upp mark i närheten av garnisoner, flygfält, militära depåer eller kärnkraftverk. Motiven kan vara strikt kommersiella, men insynen i bolagen är minimal. Den ryska ekonomin är som bekant lika svart som oljan. Risken finns också att fastighetsvärv används för olovlig underrättelseverksamhet.

Det nya kriget handlar inte om invasioner och flygbombningar utan om gråzonsproblematik där gränsen mellan krig och fred blir allt suddigare. I denna så kallade irreguljära krigföring kan fast egendom utgöra baser för utländska krigare.

Det primära hotet är dock att de strategiska uppköpen används för att försvåra svensk planering. En antagonistisk aktör vet också att förvärv av egendom i sig väcker oro och rädsla. Det är också ett slags påverkansoperation i det nya hybridkriget.

Den välkomna utredningen rymmer fler förslag. I den fysiska planeringen ska försvarets intressen väga tyngre hos Länsstyrelsen. I ett land där försvarets övningsverksamhet alltsomoftast ses som ett underordnat intresse som kolliderar med exempelvis kommuners vilja att expandera är det ett litet men betydelsefullt steg.

Men det finns skäl att studera sårbarheter inom andra delar av samhällsviktiga fastigheter och egendomar. Utredningen tar inte upp egendom som kontrolleras av staten.

Staten kritiserar kommuner. Samtidigt blundas det för att marknadslösningar inom statsapparaten vad gäller fastigheter skapat risker. Om kommuner hyr ut hamnar har staten låtit privata bolag bygga och äga polishus och domstolslokaler. Risken för att kontrollen över fastigheterna hamnar i utländska händer ska lika lite avfärdas som möjligheten att kriminella grupperingar kan få nycklar till de låsta polishusen genom förvärv av egendom.

Det är inte bara de yttre hotens aktörer som ägnar sig åt strategiska förvärv utan också de inre hotens.

I