Fyra svåra år för MP
Få partier har gjort en lyckad valrörelse. Men Miljöpartiets blev katastrofal. De sista dagarna handlade om att partiet skakats av ännu en kris: MP:s gruppledare i Botkyrka kommun utanför Stockholm hade utlovat Moderaterna röster om partiet gick med på att ge bygglov för en moské. Detta var det sista partiet behövde efter en mandatperiod där centrala figurer som partistyrelsekandidaten Yasri Khan och ministern Mehmet Kaplan har tvingats bort efter diverse skandaler.
Om MP hade fått bestämma hade valrörelsen handlat om klimatet. På valaffischerna figurerade därför bilder av utsvultna isbjörnar, ledsna barn och bestämda språkrör. Samtliga affischer pryddes med orden: ”NU. Klimatet kan inte vänta”. Läs: ”Vi kan inte lova mycket, förutom att inte ta kål på döende isbjörnar”.
Efter fyra år som bihang till Socialdemokraterna verkar de gröna ha lärt sig att det är en dålig idé att lova sådant som man inte kan hålla. Det är aldrig lätt att lämna rollen som opposition och ingå i en koalitionsregering, med alla kompromisser som det innebär. Men för MP, ett parti bestående av idealister, blev det särskilt smärtsamt.
I samband med flyktingkrisen hösten 2015 fick partiet lämna alla tidigare utfästelser om att verka för en värld utan gränser och ge vika för socialdemokratisk realism. För att undvika en svekdebatt borde partiet ha lämnat regeringen där och då. Verkligheten är illa anpassad för MP:s gröna visioner.
Språkrören har gjort tappra försök att förklara för besvikna väljare och partiaktiva att den migrationspolitiska överenskommelsen faktiskt hade inneburit ännu tuffare krav på asylsökande om Miljöpartiet inte hade suttit vid förhandlingsbordet. Försöka går ju. Men på söndagskvällen tydde allt på att de inte hade lyckats övertyga särskilt många.
