Familjen är långtifrån död

Ledare Artikeln publicerades

När Sverigestudien, en större undersökning av svenskarnas värderingar, presenterades i går hamnade familjen åter på förstaplatsen.

Det är en intressant slutsats. I berättelsen om svensken beskrivs den oftast som individualistisk, sekulär, tolerant och modern. Att tala om familj i denna kontext är därmed ålderdomligt och politiskt föga gångbart.
Däremot talar gärna svenska politiker om barns villkor och barnets bästa. Barnperspektiv kan visserligen stoppas in lite här och var, men barnkonventionens författare såg inte någon konstlad motsättning mellan barn och familj. De hör liksom till varandra. Tvärtom betonas föräldrarnas huvudansvar för barnets uppfostran och utveckling. Och ofta är det fråga om språkskillnader bland svenska politiker. Lika ute som det är att tala om familjens betydelse, lika inne är det att betona barnperspektiv.
Visst finns det förväntade regionala skillnader. Storstäderna är ensamhushållsområden och framför allt i Stockholm är det färre som beskriver sig i termer av familjeidentitet, än i södra Sverige. Det är också i storstäderna som bilden av den dysfunktionella familjen formas, som många uppenbarligen inte känner igen sig i.
Mer intressant i en tid när en radikal feminism får fotfäste är att betydligt fler kvinnor än män väljer värdeordet familj när de rankar sina preferenser.
Det är ett historiskt mönster som också känns igen. Fram till 1979 var de borgerliga partierna större bland kvinnorna. Synen på religion, familj och etik fick kvinnorna att ta avstånd från det röda normbrytande blocket. I dag är förhållandet det omvända. De rödgrönrosas dominans bland unga kvinnor är omfattande medan männen röstar på Allianspartierna. Oppositionspartierna ses rimligen inte som bärare av familjeideal, men av immateriella värden. Sverigestudien visar att kvinnor värdesätter ord som "tar ansvar" högre än männen. Denna omsorgsdimension lever kvar, men exploateras av rosagrönröda i stället för av en värdeanstruken borgerlighet.
I den moderna individualistiskt färgade berättelsen om familjen ses den som exkluderande, i likhet med andra institutioner som föreningen och församlingen. Individen har fått sin frihet genom att befrias från dessa "förlegade strukturer", lyder statsindividualisternas beskrivning av det svenska framsteget. Synen på familjen handlar således inte bara om en uppfattning om det egna goda livet utan rör också därmed familjens roll i samhället. Ett samhälle där familjen inte betonas kommer inte att värdesätta exempelvis flyktingbarns återförening med sina föräldrar.
Och denna undersökning med Volvokoncernen, Skandia och Preera som uppdragsgivare visar att familjen inte alls är död och begraven i Sverige.