Det sekulära men troende folket
I boken Som om Gud fanns av Dan Korn beskrivs den långa traditionen av kristendom i Sverige och hur den än i dag präglar vårt samhälle. Han beskriver hur vi lurar oss själva och agerar som om Gud inte finns, men i våra ihärdiga försök tar religionen bara andra uttryck.
Korn ger exempel efter exempel på fenomenet. Många väljer att beskriva sin tro som att de tror på något, istället för att säga att de tror på Gud. Vad skillnaden är, är desto mer oklart.
Skam och synd lever i högsta grad kvar och håller i sig längre än tidigare genom internet och sociala medier. Botgöring blir desto svårare när vi inte tror på Gud, än mindre på en gud som kan förlåta. Eftersom vi inte kan nå förlåtelse undviker vi i det längsta att synda och ägnar oss åt symbolhandlingar för att visa vår godhet.
Polisen tar fram armband med texten ”Tafsa inte” för att minska sexuella övergrepp. Skatt på plastpåsar införs i EU trots att majoriteten av plasten i haven kommer från Asien och Afrika. Vi tror att symbolhandlingarna är goda eftersom vi menar väl, men i realiteten innebär de att vi lägger tid och resurser på fel saker.
Korn betonar att ondskefulla handlingar historiskt sett har skett i tron på att vi gör någonting gott. Tvångssteriliseringar skedde av omtanke för att barn inte skulle behöva växa upp under svåra omständigheter. Lika så skedde lobotomeringar i tron att det botade psykiska sjukdomar.
Det går naturligtvis inte att jämföra tramsiga armband och verkningslösa miljöreformer med tvångssteriliseringar men vi kan ändå dra lärdomar av vårt beteende. För väldigt få företeelser är resultatet av medveten ondska utan snarare mot bättre vetande och i tro på något gott.
Vi tenderar att gå vilse när vi okritiskt strävar efter ett gott mål och i vår rädsla att inte synda. Det är inte minst tydligt inom den radikala miljörörelsen där synden också får ödesdigra konsekvenser i form av jordens undergång. Tanken på apokalypsen är ytterligare en kvarleva från kristendomen.
Däremot menar Korn att kristendomen, och därmed också den moderna tron, är präglad av en extrem individualism eftersom den är privat. Det räcker att bära med sig Gud i sitt hjärta och tron behöver inte manifesteras utåt sett.
Det skiljer sig mot till exempel islam där tron visas genom att bära slöja eller genom en särskild bönematta. Men de moderna religiösa rörelserna är långt ifrån privata. Vi stoltserar gärna högljutt med vår sopåtervinning, lägger ut bilder på sociala medier på hembakat fikabröd eller när vi på annat sätt tycker att vi lyckats identifiera oss med en viss grupp.
Snarare tyder det på en motrörelse till den privata och individuella kristna tron, tvärt emot Korns uppfattning. När staten alltid finns närvarande finns det inte ett lika utpräglat behov av familj, släkt eller grannsamverkan. Det skapar ett individualistiskt samhälle varför det kanske inte är konstigt att många numera söker gemenskap och grupptillhörighet.
Boken innehåller en del del tankar som kan uppfattas som provokativa och vissa partier kan läsas med en nypa salt. Men det är slående att ett samhälle som sägs vara så sekulariserat, är präglat av en så pass stark tro.
