Dags att efterlysa försvarsadvokaten
Ingen har anledning att säga att det var bättre förr i den rättspolitiska debatten. Denna mandatperiod har dominerats av straffskärpningar, ökade resurser till polisen och ett betydligt öppnare samtalsklimat än tidigare. Det beror inte på som exempelvis Advokatsamfundet skrev i en inlaga till regeringen på mediala debatter utan på att samhället visat sig sakna effektiva verktyg mot kriminella gäng och organiserad brottslighet, Vapenlagar, påföljder för hot och straff för skjutningar var stiftade i en annan tid, med en annan brottslighet.
I går presenterade Moderaterna på plats i belastade Fittja utanför Stockholm en lång rad förslag för att komma åt den kriminalitet som skakar förorter och utanförskapsområden.
Något som är nytt i den moderata linjen är att den historiska tonvikten av längre straff som generell lösning är övergiven. Att straffa enkla vaneförbrytare hårdare än i dag ger varken ett lugnare samhälle eller underlättar resan för den fällde att bryta med brottets bana. Istället jobbar Moderaterna med andra verktyg. Tyngre brottslingar, som gängkriminella, ska straffas hårdare. En straffskärpningsparagraf föreslås för denna kategori av brottslingar. När det gäller unga talas det istället mer av Ulf Kristersson om ökat statligt ansvar och erbjudandet av exitprogram än fler år i cellen. Den sociala dimensionen är starkare än tidigare. 12-punktsprogrammet anknyter ju också i sitt namn till tolvstegsprogrammet som på religiös grund används av många för att komma ut ur olika typer av missbruk.
Efter det att riksdagen drivit igenom det som kallas obligatorisk häktning för grovt vapenbrott kan tungt kriminella som gripits med automatkarbiner låsas in direkt i vätan på rättegång och fängelsevistelse. Så kan tvångsmedel skärpas och bli effektivare utan att straff förlängs. Moderaterna vill prova denna modell också för personer som misstänks för grov misshandel och rån. är minimistraffet ett års fängelse ska häktning vara obligatorisk.
Här finns det anledning att fråga efter advokat- och domarperspektiv som är alltmer sällsynta.
Om svenska häktningstider är långa eller inte internationellt sett råder det delade meningar om. Kritiken tycks ha överdrivits mot svenska häktningar. Men i vilket fall skulle polisen ha svårt att i dag klara att utreda fler mål med den ökade snabbhet som krävs om den misstänkte sitter häktad med restriktioner för att inte tala om landets häkten som i dag är fulla till bredden.
Det finns ingen anledning att, som utredaren hade i uppdrag, föreslå åtgärder för att färre ska häktas i en tid med grövre brottslighet. Det skulle försvåra åklagares och polisens arbete och därmed urholka rättsäkerhetsideal. Vilket skulle vara till nackdel också för den tilltalade.
Men häktning ska nu inte vara något straff och en misstänkt bedöms i juridisk mening som oskyldig till det finns en fällande dom. När häktningsfrågan utreddes för något år sedan vände sig inte bara utredaren mot dagens obligatoriska häktning för brott med två års fängelse som miniminivå utan även JO, JK, Svea Hovrätt och Hovrätten för Västra Sverige. Samt kanske överraskande nog Åklagarmyndigheten.
Moderaterna skriver ”att fler kriminella skulle låsas in i direkt anslutning till brottet och vara frihetsberövade fram till dess att de börjar avtjäna ett eventuellt fängelsestraff.”
Även om en domstol vid en häktningsförhandling prövar misstanken om brott finns det anledning att uttrycka en alternativ formulering: Fler oskyldiga skulle kunna komma att låsas in i väntan på rättegång, skulle vara en möjlig alternativ formulering. Rättsstatens bästa vänner har anledning att lyssna också till domare och advokater.
