Byggpanik är den stora risken

Ledare Artikeln publicerades

Bostadsbristen är inte riktigt så alarmerande som statistiken gör gällande.

Läser man Boverkets statistik över bostadsbristen och tar del av myndighetens prognoser över byggbehoven, ligger förtvivlan nära till hands. Bostadsbristen verkar bre ut sig på ett rent epidemiskt sätt och behoven är långt bortom rådande byggtakt och existerande kapacitet. Enligt Boverkets senaste studie råder det om tre år underskott på bostäder i samtliga Kalmar läns kommuner utom två, Kalmar och Borgholm.

En viktig bakgrund till analysen är dock att det rör sig om en enkät om hur kommuner bedömer en marknad, bedömningar kommuner inte i allmänhet gör. Kommunerna har dessutom ombetts att svara på en fråga om förhållanden tre år framåt i tiden, en tidshorisont som efter de senaste årens erfarenheter framstår som oändlig.

Bosättningen i kommuner är i högsta grad avhängig nationella regler som kan (och bör) ändras. Det är till exempel den så kallade ebo-lagen som ligger till grund för den stora inflyttningen till kommuner som Högsby och Hultsfred; nu har dock Socialdemokraterna fattat beslut om att verka för att lagen skrotas. Var de asylsökande och nyanlända bor om tre år är i det perspektivet svårbedömt.

    Överhuvudtaget är invandringens betydelse för bostadssituationen underskattad. Det är inte så att svenskar i gemen bor trångt eller att ungdomarna bor kvar hemma hos sina föräldrar. Svenska hushåll är de minsta i Europa, och svenska unga vuxna flyttar hemifrån först i EU. En ung svensk kvinna flyttar hemifrån flera år före sin franska eller tyska jämnåriga. Inget annat EU-land har heller så många ensamhushåll utan barn som Sverige. Det vittnar knappast om någon paralyserande bostadsbrist.

    Däremot finns det en stor bostadsbrist bland nyanlända. 250 av 290 kommuner rapporterar underskott på bostäder just för nyanlända, nästan lika många som rapporterar underskott över huvud taget. Det är ingen vågad tolkning att bostadsbristen i många kommuner exklusivt är en fråga om bostadsbrist för nyanlända.

    Här uppstår dock ett problem: behov är inte det samma som efterfrågan. Den snabba produktionen av bostäder har, omvänt, nästan inget med de personer som behöver bostäderna mest att göra. En nyproducerad hyreslägenhet är ett av de dyraste boenden man kan finna, och regelmässigt ställs dessutom krav på en disponibel inkomst som står i proportion till hyran. Det byggs hyresrätter i en rasande fart i Sverige, men knappast för barnfamiljer från Syrien.

    Frågan kan faktiskt ställas vem de byggs för. Vem ska flytta in när första hyresgästen flyttar ut? När bostadspolitiken inriktas på att bygga så mycket på så kort tid som möjligt kan det tyckas småsint att komma med invändningar. Den så kallade Sverigeförhandlingen, till exempel, utgår uttryckligen från "behovet" av 700 000 nya bostäder.

    Men risken med denna hastiga byggpolitik är uppenbar: att lägenheter står tomma samtidigt som vissa grupper fortfarande lever med bostadsbrist och trångboddhet. Med tanke på hur länge husen ska stå är det djupt otillfredsställande.