Brottsoffret får betala
Att utsättas för misshandel är bokstavligt talat livsfarligt, även när våldet i sig inte dödar. I en ny studie från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering har Petra Ornstein för första gånger undersökt de långsiktiga konsekvenserna av misshandel för den drabbade.
Och genom att jämföra personer som har vårdats på sjukhus för skador som har åsamkats genom misshandel med ”statistiska tvillingar” att brottsoffren löper en betydligt högre risk för att dö under åtta år efter dådet (och sannolikt därefter också). Skillnaden i fråga om sannolikheten att vara död ökar rentav med tiden. En kvinna som har utsatts för misshandel löper 17 procent högre risk att vara död åtta år senare än en kvinna som inte har utsatts för misshandel, delvis till följd av en väsentligt högre risk för självmord.
Brottsoffer påverkas också på en rad andra, kanske mindre uppenbara, sätt. Arbetsförmågan sjunker, inkomsterna likaså - skillnaderna mellan utsatta och icke-utsatta kvinnors inkomster är 25 procent i genomsnitt. Kvinnor som arbetade vid tiden för misshandeln har åtta år senare en inkomst som är i genomsnitt 69 000 kronor lägre än vad deras statistiska tvillingar har. Samtidigt ökar sjukfrånvaron med i genomsnitt 26,6 procent för kvinnor och 21 procent för män.
Vad alla dessa siffror indikerar är att följderna av utsatthet för brott är mycket större och mer långvariga än vad som i allmänhet framkommer i den kriminalpolitiska debatten. Brottets allvar ligger inte i uteslutande i den skada som uppstår i stunden. Brottets allvar ligger inte enbart i samhällets abstrakta uppfattning om dess vidrighet, utan också i dess högst påtagliga påverkan på resten av offrets liv. När utsattheten för brott jämförs från år till år kommer brottsofferperspektivet helt bort. Det som kan tyckas vara en liten ökning under ett år innebär en stor och långvarig ökning av mänskligt lidande.
Utifrån denna studie kan man bättre förstå kopplingen mellan oro och utsatthet för brott. Ur polisperspektiv kan allmänhetens oro tyckas obefogad - brottsligheten sjunker ju eller ligger stilla i viktiga avseenden. Misshandel är inte vanligare nu än det var 2005, till exempel. Och trots att det är vanligare att män utsätts för misshandel, är det vanligare att kvinnor oroar sig för att utsättas.
Kostnadsberäkningen visar dock att de gör helt rätt i det. Konsekvenserna av att bli misshandlad är större för en kvinna för en man, och större för kvinnor som arbetade vid tiden för angreppet än kvinnor som inte gjorde det. För arbetande kvinnor som hade blivit misshandlade var sannolikheten att dö inom åtta år 64 gånger större än för deras statistiska tvillingar som inte hade utsatts.
Siffrorna visar också att utsatthet för brott har ekonomiska konsekvenser för den enskilde, inte bara för samhället. I en tidigare studie beräknade Socialstyrelsen att samhällets kostnader för våld mot kvinnor i nära relationer uppgick till omkring tre miljarder kronor årligen eller cirka 40 000 kronor per fall av misshandel eller hot. Samhällskostnaden utgör enligt Ornstein dock bara tre procent av den totala kostnaden. Det går inte att rätt bedöma betydelsen av insatser för att bekämpa våldsbrottslighet utan att ta med i beräkningen att 97 procent av priset betalas av offret.
